brukskapitalisterna

Söndagskrönika – v. 35. Under veckan har jag påbörjat det gedigna arbetet med att leta fram fakta om vad kandidaterna står för i de frågor som Brukskapitalisterna har ställt till alla kandidater. Troligen kommer jag inte att uppnå målet att gå igenom fyra kandidater på varje lista. Socialdemokraten Peter Hultqvist var först till rakning. Därefter tog jag itu med miljöpartisten Jan Lindholm och vänsterpartisten Ulla Olsson.

Vidare har jag upptäckt kulturskillnader i valfoldrarna mellan Centerpartiet och Miljöpartiet å ena sidan samt Socialdemokraterna och Vänsterpartiet å den andra. För de förstnämnda partierna är det kommunalpolitiken som fokuseras, medan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet utgår från riksnivån.

I Avesta Tidning fortsätter den meningslösa diskussionen om benämningar på politiska motståndare. Miljöpartisten Roland Söderberg (AT 3/9) förklarar varför han och två andra miljöpartister valde att kalla Alliansen för högerarmade banditer. Det var för att visa hur fel det är att kalla de rödgröna för vänsterkartellen. Han tog upp den invändning som jag hade mot Ulf Bergs svar att kartell enligt ordlistan bara betyder politiskt samarbete, dvs. att många förknippar ordet kartell med knark, olagligt prissamarbete, brott och olja. Högerarmade banditer kommer från enarmade banditer och kan associeras till spelautomater, och spelautomater är ju värdeneutrala. Lite långsökt och troligen en efterhandskonstruktion. Hämnd är det hursomhelst.

Om nu ordval är så viktigt, så kanske man kan förvänta sig att Roland Söderberg blir lika upprörd över att hans kollegor i Socialdemokraterna ofta använder ord som borgarna och högern när de ska kritisera Alliansen. Borgare och höger är väl värdeneutrala i sig, men begreppen associerar till 1800-talets misär och spänningar. Högern förknippas av de flesta som bolagshögern, dvs. den höger som växte fram under 1800-talet och början av 1900-talet. Varför inte helt enkelt utgå från de officiella namnen, dvs. de rödgröna och Alliansen. Då är problemet löst en gång för alla.

Då invänder nog Roland Söderberg att då kommer de enskilda partiernas kärnfrågor i skymundan. Varför tror jag då att Söderberg resonerar så? Jo, för han invänder mot begreppet högerkartellen eftersom det leder till att alla som inte ingår i högerkartellen ingår i vänsterkartellen. Kanske inte helt logiskt, men låt gå. Då kommer det att leda till att väljarna röstar på karteller och inte partier. Ja, än sedan då, det är ju så vi väljare i förväg kan rösta fram ett regeringsalternativ. Tidigare kunde Socialdemokraterna regera som minoritetsregering genom slutna förhandlingar med andra partier efter valen. På vilket sätt är det demokratiskt? Och om det nu är fel med karteller, varför har då Miljöpartiet ingått i ett samarbete med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet?

För övrigt kan en väljare, efter att ha valt kartell, välja en inriktning inom kartellen. Vill man exempelvis ha en rödgrön regering, men vill minska risken för att fastighetsvärden ingår i beräkningen av förmögenhetsskatten, då bör Miljöpartiet bli det självklara valet.

Men allvarligast är hyckleriet. Roland Söderberg förklarar att benämningen vänsterkartell handlar om guilt-by-association. Därefter skriver han: ”Den har nyttjats av otäcka krafter under historiens gång gentemot olika folkgrupper och borde ha förpassats till retorikens skräpkammare och inte dammats av till 2000-talets valrörelser.”

Kan verkligen Söderberg ha missat det här? Förstår han inte att han har begått exakt samma fel? Han jämför Ulf Bergs och Gunilla Berglunds retorik med otäcka krafter, dvs. Hitler och nazisterna. Guilt-by-association. Det här börjar bli patetiskt. Kan ni inte bättre än så här?

Vill man inte bara använda de officiella benämningarna och vill man variera språkbruket borde Centerpartiets benämning av de rödgröna i sin riksbroschyr vara ett bra alternativ: Vänsterblocket. Eller finns det något hemskt man även kan associera detta till?

I en insändare bredvid besvarar socialdemokraten Sussie Berger och vänsterpartisten Jocke Hall en insändare av moderaten Mats Myrén (AT 27/8) som kritiserar Sussie Bergers och hennes partikamrat Lars Isacsons tal om att kommunen behöver lite mer punk. En punkare blir förstås inte politiker, så vem som helst förstår ju att detta bara var en fånig flirt med ungdomar och revolutionära krafter. Det låter häftigt liksom. Och den debatten ska vi alltså föra inför ett kommunval? Okey, vad betyder punken för äldreomsorgen i Avesta? Tillämpa orden i konkreta exempel, annars är det bara snömos.

Sussie Berger menar att punk är en protest mot utanförskap. Ett utanförskap som uppstod under Socialdemokraternas tid och som har sjunkit under Alliansens tid. På vilket sätt är Socialdemokraterna punkare? De är ju det etablerade maktens parti. Med andra ord: Trams och nonsens. Lars Isacson (AT 1/9) menar å sin sida att talet om punk bara handlade om en humoristisk touch på journalistens konstnärliga vinkel.

Jocke Halls socialistiska snömos är inte ens värt att kommentera. Mats Myrén borde för övrigt veta bättre än att ge uppmärksamhet åt sådant här trams. I både onsdagens och fredagens tidning gav denna icke-fråga mycket utrymme från det som borde diskuteras – Hur ska Avesta kommun bli en bättre kommun. Varför inte helt enkelt ställa socialdemokraterna mot väggen och fråga dem hur skolan kommer att förändras med mer punkattityd. Då kommer de att bli svaret skyldiga. Nu kan de i stället attackera nymoderaten som en gammal man som inte förstår ungdomar. Som om 30-40-åringar är ungdomar.

Vad sägs om att besvara Brukskapitalisternas seriösa frågor i stället?

Nu över till veckans annons. Axel Ingmars Lista har tidigare haft väldigt intetsägande och tråkiga annonser. Men i fredagens Avesta Tidning finns följande rader: ”Vem är det som klampar på min Jularbo bro?? Kan det vara bussen måntro… Suck… glömde det varken finns buss eller bro”. Ett tydligt lokalt budskap med stor mått av humor. Det är samma klass som Moderaternas humoristiska annons som har budskapet: Vi vill bygga broar på demokratisk grund.

I onsdagens Avesta Tidning måste jag lyfta fram folkpartisten Bo Brännströms ärliga svar på tidningens fråga om hur de rödgröna har skött ekonomin. Svaret var att de skött den bra under andra och tredje året. Men att majoriteten hade lösa tyglar under det första året vilket fick till följd att kommunen var tvungen att göra större besparingar än vad som annars hade varit nödvändigt. Brännström säger också att Alliansen tillsammans med lokalpartiet AIL troligen skulle ha gjort lika i många avseenden. Det som skiljer är att hans block skulle ha lagt ut mer på entreprenad för att stimulera marknaden och öka konkurrensen. Och att verksamheten inte skulle ha gått med lika stort underskott.

Så här ska en seriös politiker tala. Men vinner han röster på det?

/Fredrik Runebert

Söndagskrönika - v. 34. Under veckan har moderaten Marie Lenholm besvarat riksdagsenkäten och kommunenkäten. Hon karakteriserar enligt mig en ärlig politiker som inte har några problem att erkänna att hon inte är insatt i vissa frågor. Förvisso menar jag att den politiker som vill ha folkets förtroende ska vara väl insatt i viktiga frågor såsom Lissabonfördraget och FRA-lagen och IPRED-lagen. Men hellre en politiker som ärligt står för att denne inte är insatt i vissa frågor än en politiker som börjar slänga sig med en massa nonsensord för att dölja sin okunskap.

Framförallt är det bättre med politiker som besvarar de frågor som de kan besvara än politiker som av arrogans och lathet vägrar att besvara väljarnas frågor. I stället för att gå på en massa fåniga jippon, tjafsa om vem som var först med att kräva gratis kollektivtrafik, debattera på gågatan för en handfull människor, skulle de kunna ägna sin dyrbara tid åt att besvara viktiga frågor. (En av de debatterade får godkänt eftersom han faktiskt har svarat på enkäterna).

Ingen från Socialdemokraterna, Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna har besvarat våra frågor. Det uppvisar en arrogans som borde få väljare att rata dessa partier. Men eftersom dessa partier kan erbjuda väljare bra åsikter så har jag företagit mig att gå igenom de fyra översta namnen på varje vallista och helt enkelt göra jobbet åt dem. Allt för mina kära medväljares skull. Vill man rösta på Socialdemokraterna måste man kunna få reda på vad åtminstone några av kandidaterna faktiskt tycker. Metoden för att få fram svaren på våra frågor är att helt enkelt googla på kandidatens namn och kombinera det med följande sökord för riksdagsvalet: 1. Företagsklimat, 2. Lissabonfördraget, 3. Skatter/skattetryck, 4. Arbetsrätt, 5. Arbetskraftsinvandring och flyktingmottagning, 6. Sjukförsäkring och a-kassa, 7. Miljö, 8. Försvar, 9. FRA, Datalagring, Ipred och Integritet, 10. Ungdomsbrott och 11. Kronofogden.  För att få reda på vad som är den viktigaste frågan läser jag kandidatens presentation av sig själv. Förste kandidat till rakning är socialdemokraten Peter Hultqvist. Om någon av dessa kandidater senare kommer att besvara våra frågor kommer vi givetvis att publicera dessa svar som då kommer att utgöra de riktiga svaren.

För att erbjuda väljare i Avesta ett bra beslutsunderlag, som ett komplement till lokaltidningen Avesta tidning, (några andra alternativ finns knappt förutom olika tester på nätet såsom Valpejl) har jag börjat granska och analysera partiernas foldrar som har börjat skickas ut till hushållen. Analyser finns nu om Centerpartiets och Miljöpartiets valfoldrar.

I fredags publicerades ett utspel av Centerpartiet i Avesta där de marknadsför idén om att göra Krylbo till ekostad. I min analys av partiets valfolder kritiserade jag att man inte förklarade vad idén innebar. Den kritiken tar jag nu till stor del tillbaka eftersom de har förklarat idén för folket via lokaltidningen. Men även i tidningen råder det oklarheter om vad som verkligen åsyftas. Det framgår exempelvis inte hur kommunen ska hantera de tomma lägenheter som i dag förvaltas av Dalstjärnan. Det framgår inte hur kommunen ska omvandla Krylbo till en ekostad, ska det göras genom att kommunen köper upp lägenheter och mark och att kommunen själva styr genomförandet av idén, eller är det tänkt att privata aktörer ska genomföra idén i verkligheten.

Hittills är det bara Centerpartiet som har signalerat att de har en framtidstro på Krylbo, och den signalen är inte att förakta. Så även om förslaget inte är helt genomarbetat så är det mycket bättre än de övriga partier som inte har något att säga om Krylbos framtid, ja förutom att Axel Ingmars Lista vill slåss för Krylbo stations bevarande, men det är ju inte så mycket optimism inför framtiden. Det känns som att detta lokalparti lever i det förflutna och inte kan lyfta blicken ovanför det som är just nu. (Även om jag i sak håller med dem i stationsfrågan).

Det som ändå går att utläsa av centerförslaget är att partiet vill att Krylbo ska ha en tydlig grön profil och att det ska finnas möjligheter till större trädgårdar. En annan aspekt är att villor ska vara miljöanpassade och energismarta. Vidare är de ärliga och erkänner att det inte går att fixa Krylbo över en natt utan det kommer ta en lång tid av attitydförändringar. De vill även se över detaljplanen.

Vad sägs om att göra Krylbo till en experimentstad där man tar bort alla restriktioner ur detaljplanen och låter staden utvecklas spontant? Alltid finns det väl någon centerpartist eller miljöpartist som kan tänkas gå före och visa vägen, utan några politiska diktat.

I en faktaruta kan man utläsa att ekostad i Krylbo innebär att:

”Hela kommundelen ska genomsyras av bland annat: Ekologisk kretsloppsplanering, Alternativ/småskalig energiproduktion, Kompostering, Avloppshantering.”

En viktig del av projektet är området kring Krylbo med Dalälven, hagar, skogar och motionsspår. Den gröna profilen ska förhoppningsvis utvecklas till att locka människor som är miljöintresserade att bosätta sig i området.

Faktiskt tilltalas jag av idén, kanske mycket på grund av Centerpartiets starka optimistiska framtidstro och vilja att testa nya idéer. Om nu politiker måste styra och ställa, så känns det här som en bra prioritering.

Enligt Nationalencyklopedin har ett problemområde i Malmö, Augustenborg, lyfts genom att den blev en ekostad.

Den väljare som tilltalas av idén och vill rösta på Centerpartiet av den anledningen bör känna till att initiativtagaren till förslaget är Karl-Johan Petersson som är tredjenamnet på Centerpartiets Bylista.

Jag vill också ge en eloge till Gunilla Berglund eftersom hon tar upp den viktiga frågan om service till barn på landsbygden som tvingas gå 2-4 kilometer för att ta sig till bussen som ska ta dem till skolan. I ett land där skolplikt råder är det ett minimikrav att kommunen ser till att barnen får en trygg och säker färd till skolan. Har ni dåligt med pengar inom kommunen kan ni alltid lägga ned djurparken och sluta köpa broar på Blocket. När jag skriver att neddragning av busstrafik i glesbygd är bra eftersom jag inte uppskattar att man slösar mina skattepengar på tomma bussar, då menar jag inte att man ska låta barn gå 2-4 kilometer för att ta sig till en busshållsplats.

Samma dag har socialdemokraten Kurt Kvarnström en annons med rubriken ”Valets viktigaste fråga är jobben”. I annonsen står det: ”För mig är det obegripligt att arbetslösheten fått skena iväg som den gjort de senaste åren.”

Skenat i väg? Sveriges arbetslöshetsökning har varit likvärdig med genomsnittet i EU – 2,5 procentenheter. Detta har skett när Sverige har genomgått en finanskris och en lågkonjunktur. Men trots detta är Sveriges finanser i ordning och landet är en av få EU-länder som lever upp till stabilitetspakten inom EMU. Sysselsättningen har ökat med minst 72 000 jobb tack vara jobbskatteavdraget och övriga arbetslinjereformer. Sysselsättningen har dessutom stigit med cirka 100 000 sedan 2006 samtidigt som sysselsättningsgraden har sjunkit med 100 000 på grund av en ökad befolkning. Med andra ord är det inte för mycket skattesänkningar och arbetslinjereformer som är problemet, utan för lite reformer. Dessutom är det så att regeringen inte har använt arbetsmarknadsåtgärder, sjukförsäkringar och förtidspensioneringar för att gömma undan arbetslösheten såsom Socialdemokraterna gjorde under mandatperioden innan.

Det ironiska är att Kurt Kvarnström (i AT 25/6 2005) under Socialdemokraternas mandatperiod talade om en jobblös tillväxt under 2005 när han skulle förklara för mig varför den totala arbetslösheten är så hög under en högkonjunktur. Då var arbetslösheten, alltså den totala, 8,2 % i juni 2005 enligt eurostat. I september 2006 låg den på 6,7 %. I dag ligger arbetslöshetsnivån på 9,1 %. 8,2 % i en högkonjunktur och 9,1 % i en lågkonjunktur. Som bäst var arbetslöshetsnivån under Alliansregeringen 5,6 % i maj 2008. Sedan kom finanskrisen och lågkonjunkturen. Kurt Kvarnström försöker inbilla oss att den ökande arbetslösheten beror på regeringen och inte på den globala nedgången i ekonomin. Skulle detta föreställa ett statsbärande parti? Skulle inte tro det.

Avslutningsvis vill jag ge en eloge till Socialdemokraten Lars Isacsson som på ett handlingskraftigt sätt såg till att den infekterade Hedegårdsfrågan löstes på ett konstruktivt sätt och som dessutom uppvisade en hög grad av humanism eftersom Hedegården nu är bostad för ensamkommande flyktingbarn. Alla var överens utom Sverigedemokraten Anita Matsson som tyckte att det var hemskt att hjälpa barn under 17 år att få komma in i samhället. Faktum är att alla dessa ungdomar får en individuell utvecklingsplan. Förmodligen hade inte frågan lösts så bra om det inte hade varit för Socialdemokraterna. Inom borgerligheten fanns det alldeles för mycket prestige för att kunna komma på något så konstruktivt. (Avesta Tidning 25/8).

/Fredrik Runebert

Söndagskrönika - v. 33. Sedan förra söndagskrönikan har vi fått svar på riksdagsenkäten från piratpartisten Hanna Dönsberg, moderaten Ulf Berg, sverigedemokraten Anna Hagwall och miljöpartisten Annelie Mattson-Djos och på kommunenkäten har vi fått svar av moderaten Ulf Berg, miljöpartisten Wojciech Nedzewicz och vänsterpartisten Pia Aronsson. För övrigt har två kandidater från Feministiskt Initiativ och en socialdemokrat haft den goda smaken att meddela oss att de inte hinner besvara vår riksdagsenkät. Fredrik Runebert har publicerat några goda råd till dessa och andra kandidater som inte har tid med sina väljare.

Miljöpartiet och Centerpartiet i Avesta kommun tävlar om vem som kan sätta sprätt på mest pengar genom att utlova gratisluncher. Det började med att Miljöpartiet utlovade gratis kollektivtrafik i Avesta Tidning. Det spelar ingen roll att det inte existerar något som är gratis eftersom allt måste betalas. Som vanligt är det viktigast, för politiker, att det är någon annan som betalar. Kollektivtrafik är bra, det skapar geografisk rörlighet och det minskar utsläppen. Men det är ingen ursäkt för att människor ska åka snålskjuts på andra. Är man miljövän, då ska man åka kollektivtrafik, oavsett vad det kostar. Annars hycklar man. Själv har Fredrik Runebert promenadavstånd till jobbet, och innan Runebert skaffade katt cyklade han så gott som varje helg till sitt föräldrahem, i stället för att åka bil. Cykel och gång är som bekant väldigt billigt.

Centerpartiet i Avesta via Gunilla Berglund (AT 2/8) svarade då att det minsann var Centerpartiet som var först med det förslaget. Givetvis är ju det mycket viktigt att betona. ”Vi var först med att lova ut andras pengar”. Förvisso fick Miljöpartiet beröm för att de tagit till sig av förslaget, men andemeningen var tydlig: Det är Centerpartiets förslag. I insändaren använde skribenten ordet vänsterkartell. Tonen i insändaren var något gnällig eftersom motivet till insändaren var att förmedla att Miljöpartiet snott Centerpartiets idé. Ett konstruktivt förslag framlades dock, och det var att genomföra en översyn av kollektivtrafiken.

Detta ogillades starkt av miljöpartisterna som blev sura över tillmälet vänsterkartellen och menade att detta var ett bevis för att Gunilla Berglund går i Ulf Bergs och Moderaternas ledband. Som hämnd valde Miljöpartiet att kalla Alliansen för Högerarmade banditer. Intressant att notera är att en av miljöpartisterna till yrket är präst – Roland Söderberg. Hämnd, är det en kristen dygd? De var också sura över tilltaget att vilja ta åt sig äran för det ”goda” förslaget. De menade att det var väl bra att fler partier tycker lika, då kan de ju samarbeta i den frågan. Vidare slog de fast att det är lättare för Miljöpartiet att övertyga Socialdemokraterna och dess toppnamn Lars Isacsson än vad det är för Centerpartiet att övertyga Moderaterna om att gratisluncher existerar. Det har de nog rätt i, som tur är.

Men å andra sidan har även Ulf Berg visat att han gärna sätter sprätt på andras pengar med tanke på att han vill att kommunen ska skjuta in mer pengar till lokala idrottsföreningar och vill att kommunen ska bedriva djurparker i form av en visentpark. Så omöjligt kanske det inte är, trots miljöpartisternas ord.

Centerpartisten Gunilla Berglund (AT 16/8) besvarade detta med att hon faktiskt gläds åt att Miljöpartiet tycker som Centerpartiet och att hon berömmer partiet för det. Men hon vidhåller (det hon skrev i första insändaren) att vänstermajoriteten har misskött kollektivtrafiken och att det behövs en översyn och utredning av kollektivtrafiken angående färdtjänst, skolskjutsar, gratis bussar och dåliga kommunikationer i vissa delar av kommunen. Det sistnämnda är inget att uppröras över. Det är nämligen väldigt få som åker med på de bussar som tidigare åkte ute på landsbygden. Även i dag finns det vissa linjer som har väldigt få passagerare. Kanske vore det bättre med enbart avropsstyrda bussar eller att enbart använda sig av mindre busstyper.

Moderaten Ulf Berg (AT 16/8) gav eldunderstöd genom att undvika sakfrågan och i stället fokusera på Miljöpartiets benämning av alliansen som högerarmade banditer. Han tyckte att det var stötande att sammankopplas med rövare och skurkar. Enligt Svenska Akademiens ordlista betyder kartell samverkan och det kan ju inte jämföras med rövare och skurkar. Ulf Berg glömmer dock att ordet kartell konnoterar en olaglig och otillbörlig samverkan mellan aktörer på en marknad. Indirekt kan man då med kartell åsyfta en otillbörlig samverkan som om att en politisk samverkan inte var legitim för andra än Alliansen. Nu menade nog inte Ulf Berg detta, jag, Fredrik Runebert, gjorde inte det när jag utan vidare reflektion har använt begreppet vänsterkartell. Ulf Berg har dock rätt i att proportionaliteten är satt ur spel när miljöpartisterna drog till med sin extrema variant. Varför inte helt enkelt ge igen genom att kalla Alliansen för högerkartellen? En ganska enkel lösning på ett petitessproblem.

Så här ser alltså den lokala politiska debatten ut. Det är svårt att hålla sig vaken när man utsätts för sådana här diskussioner. Varför kunde inte Centerpartiet i stället ha contrat med något mer konstruktivt såsom att påtala att det är bättre att motverka avgaserna än att motverka bilarna och dess medföljande frihet? Men det är klart, då hade inte Avesta Tidning tagit in insändaren eftersom man inte får nämna något om rikspolitiken under valet. Lokalpolitikerna måste då diskutera sådana här petitesser utan att kunna använda sina ideologiska övertygelser i debatten. Lösningen på det problemet ligger i att låta kommunerna få mer självbestämmande. Kanske vore det bättre om kommunerna slogs samman till större enheter så att de kan ta över så gott som hela sjukvården, om nu sjukvården fortsättningsvis ska vara offentlig. Storregioner tror jag dock inte på eftersom de kommer att bli ännu större och svårstyrda byråkratkolosser än vad landstingen är i dag. Bättre då med statliga bolag som sköter sådant som är för stort för en storkommun.

Apropå sjukvården var Stockholms landstingsråd Filippa Reinfeldt på besök i Avesta (AT 18/8). Hon påtalade att det viktigaste inte är systemet utan människan. Med det åsyftades att det här med privata alternativ inte är så viktigt, trots att studier visar att privata alternativ erbjuder bättre vård och bättre kostnadseffektivitet samtidigt som konkurrensen förbättrar den offentliga vården. Detta gav Reinfeldt som svar på en medlems berättelse om hur väl hon har omhändertagits av ett privat alternativ, till skillnad från hur hon emottagits av ett offentligt. Den nymoderata linjen är tydligen att prata bort sådana goda exempel. Vilket är konstigt med tanke på att de är människan som är viktigast, inte systemet.

Detta kan jämföras med den lokale moderaten Sara Randströms svar på frågan Hur ser du på att privatisera gymnasieskolan och äldreboenden? Hon svarade då: ”Jag ser inga problem med detta så länge kvaliteten och tillgängligheten för samtliga nyttjande inte påverkas negativt.” Verkar förnuftigt och rimligt vid en första anblick. Men om vi vänder på frågan: Hur ser du på att socialisera gymnasieskolor och äldreboenden? Skulle hon då svara så här: ”Jag ser inga problem med detta så länge kvaliteten och tillgängligheten för samtliga nyttjande inte påverkas negativt.” Troligen inte, många politiker, även inom borgerligheten, dras med fördomen att risken är större att privata aktörer missköter sig än att offentliga aktörer gör det. Var finns beläggen för det? Och om det vore så, varför skulle då föräldrar och elever välja en sådan skola?

/Fredrik Runebert

V. 27. Sedan föregående söndagskrönika har två svar inkommit på vår riksdagsenkät. Det första svaret kommer från sverigedemokraten Tommy Hansson och den andra från Staffan Ovesson som kandiderar för Klassiskt Liberala Partiet.

I Avesta Tidning har miljöpartisterna Wojciech Nedzewicz och Roland Söderberg kritiserat Centerpartiet för att de har ingått en energiöverenskommelse med de tre övriga Allianspartierna som går ut på att tillåta ersättning av gamla kärnkraftverk. Givetvis skriver de två miljöpartisterna, det är ju valår, att överenskommelsen innebär en utbyggnad av kärnkraften. Men en utbyggnad innebär fler kärnkraftverk i morgon än i dag, någon sådan överenskommelse har jag inte sett till.

I insändaren står ingenting om hur koldioxidberoendet ska minskas samtidigt som kärnkraften ska avvecklas. Anledningen är enkel, det är en omöjlig ekvation. Alla energislag innebär påverkan på miljön, även vindkraftverken som påverkar fågellivet, bullernivå och landskapet gör det. Kärnkraftens miljöverkningar handlar främst om uranbrytningen och det uttjänta kärnbränslet. Men som tur är står inte forskningen still. Det finns mycket som tyder på att vi i framtiden kan få fungerande kärnkraftverk som kan återvinna huvuddelen av det uttjänta kärnbränslet. Det förtar en stor del av nackdelarna med kärnkraften.

Dagens vindkraftverk är långt ifrån så effektiva att de kan ersätta all kärnkraft. Men för den som är teknologioptimist förkastar inte möjligheten att vindkraften kan bli det i framtiden. Faktum är att vindkraften blir mer och mer effektiv. Faktum är också att kärnkraften bli mer och mer säker. Faktum är också att morgondagens energilösningar kan vara något helt annat än kärnkraft eller vindkraft. Därför blir det alltid fel när politiker från höger till vänster försöker bygga fast landet i en viss teknologi bara för att man personligen tror att den teknologin kommer att bli bäst.

Vi skulle troligen få bättre energilösningar om alla dessa förståsigpåare faktiskt investerade sina egna surt förvärvade slantar på olika energialternativ så att vi får fram så bra alternativ som möjligt genom en gigantisk experimentverkstad.

När det gäller elpriserna brukar annars kritiken gå ut på att elpriserna har blivit för höga på grund av avregleringen. Men nu menar i stället Miljöpartiet i Avesta att kärnkraftsindustrin dumpar priserna. Okey, vad är det som gäller nu då? Är priserna för höga eller är de för låga? Eller är det så att Miljöpartiet, precis som bensinpriset, alltid tycker att energipriserna är för låga? Eller är det så att Miljöpartiet är nöjda med avregleringen?

Lustigt nog tar insändarskribenterna upp Tyskland som ett gott exempel på hur kärnkraft kan ersättas av vindkraftverk. Men hur kommer det sig då att det är så viktigt för landet att göra sig beroende av rysk naturgas? Att ersätta olja och kol med naturgas är effektivt och miljövänligt, men hur effektivt och miljövänligt är det att ersätta kärnkraft och uran med naturgas?

Fredrik Runebert
Per Wallman 

V. 26. Under veckan har vi fått svar från två kandidater på det Klassiskt liberala partiets riksdagslista, förstanamnet Tommie Gran och fjärdenamnet Hrafn Steiner. Även en avestakandidat för Vänsterpartiet, Pia Aronsson, har tagit sig tid att erbjuda oss och våra läsare lite service. Brukskapitalisterna tackar så mycket för svaren.

Fredrik Runebert har som reaktion på det dåliga gensvaret från allianspartierna påbörjat en kritisk granskning av Moderaterna som via Fredrik Reinfeldt försöker utmåla sig som ett parti för allmänintresset och medborgaren. Runebert anser att den beskrivningen kräver en tillämpning i verkligheten. Övriga borgerliga partier kan förvänta sig en liknande granskning och kritik. Socialdemokraterna kommer inte heller att undgå kritik, särskilt inte med tanke på att en socialdemokrat ändå har haft tid över till att kritisera vårt enkätutskick.

Men givetvis ska de alla få en chans till genom att vi skickar ut en påminnelse till de partier som varit sämst på att svara. Förvisso har vi inte satt upp någon deadline, men det är ganska konstigt att småpartierna har kandidater som varit snabba medan de större partierna har varit väldigt sega.

Muf:aren Emil Esselin, som inte ställer upp i något val för moderaterna, har i en välskriven insändare i Avesta Tidning förklarat att grunden till arbete är handel. Förvisso är vi lite kritiska mot att Esselin utgår från ett konsumtionsperspektiv och glömmer bort produktionsperspektivet vilket leder tanken till att konsumtion på kredit är tillväxtskapande i sig. Men Esselins perspektiv är bättre än Alliansens fokus på arbetsutbudet och vänsterkartellens fokus på bidragsförsörjning. Varför ska det vara så svårt att inse att det är företagandet och skapandet av värden som ligger till grund för välståndet? Produktionen måste alltid föregå konsumtionen, annars uppstår de problem som vi har i dag med en tidigare finanskris och en lågkonjunktur. Mycket skulle dock vara vunnet om Dalamoderaterna tog åt Esselins perspektiv som ändå förstår att det finns ett samband mellan handel och välstånd.

Avesta Tidning har för avsikt att fokusera på lokala frågor inför valet och som tidningen har gjort under tidigare val kommer insändare inte att få handla om riksfrågor. Visst är det en välgärning av AT att vilja höja statusen på kommun- och landstingsfrågor. Men de glömmer bort att en viktig del i riksdagsvalet är att knyta en kontakt mellan riksdagskandidater från dalarna med väljarna. Här kan vi på Brukskapitalisterna komplettera Avesta Tidnings brister.

Avslutningsvis, nu när sommarvärmen gassar händer det inte så mycket i kommunen. Det är tydligen inte så många som orkar köpa broar under dessa soldagar.

v. 25. Under veckan har alla kandidater som dalaborna kan rösta på fått vår riksdagsenkät. Samma tendens som tidigare upprepas. De första dagarna händer mycket, sedan minskar aktiviteten. Gudrun Schyman från Feministiskt Initiativ meddelade att hon inte kommer att besvara enkäten. Hon är den enda av de som inte besvarat våra enkäter som visat god ton och meddelat oss att hon inte har för avsikt att besvara den. Däremot har vi fått svar från Tiarafeministen som har lokal kännedom om Avesta.

Piratpartisterna har varit bäst på att besvara våra frågor, från det partiet har Carl Johan Rehbinder, Bengt Johnsson och Jan-Olof Flink svarat. Bengt Johnsson har till och med publicerat sina svar på sin blogg och fått en liten diskussion kring våra frågor i kommentarsfältet. Han skriver i sitt inlägg att han tycker att våra frågor var riktigt bra.

Vänsterpartisten Birgitta Berg har också bemödat sig att svara på våra frågor. Likaså förstanamnet på SPI-listan. Återigen måste Brukskapitalisterna fråga sig: Varför är det så svårt för de borgerliga partierna att besvara våra frågor? Vad har ni att dölja? Eller ser ni ner på gräsrötterna, precis som Socialdemokraterna?

Allt har en alternativkostnad

Är landstingsfinansierad kultur viktigare än 300 höftleds- och knäoperationer? Kurt Liljegren förklarar pedagogiskt i Avesta Tidning den 23 juni för väljarna att det alltid finns alternativkostnader, oavsett hur stor eller liten utgiften i sig är i förhållande till de totala utgifterna. Han förklarar även att kultur kan frodas utan skattepengar såsom Horndalsrevyn. Om politiker måste leka jultomtar och finansiera vissa gruppers kulturkonsumtion kan de väl börja med att låta bli att ta ut hyra från kulturföreningarna när de uppträder. Vilket Avesta kommun gjorde under Horndalsrevyn.

Socialdemokraterna upprepar sina lögner

På samma insändarsida har den socialdemokratiska riksdagsledamoten Kurt Kvarnström besvarat en insändare av centerpartisten Jerry Harrysson som i en tidigare insändare förklarat hur sysselsättningen har ökat under mandatperioden trots att vi har genomgått en finanskris och är mitt inne i en lågkonjunktur. Kurt Kvarnström ignorerar detta och talar i stället om arbetslösheten. Han bryr sig inte om utanförskapet, utan det viktigaste är arbetslösheten per se. Så i Kvarnströms värld är det bättre att arbetslösheten sjunker samtidigt som sjukskrivningarna ökar i ett land som är bland de friskaste i världen, än att arbetslösheten är något högre samtidigt som sjukskrivningarna sjunker. Detta är traditionell socialdemokratisk politik. Göm undan alla arbetslösa i olika arbetsmarknadsåtgärder och i ökade sjukskrivningar, då är allt bra.

Han upprepar också påståendet att Alliansregeringen har sänkt skatterna för höginkomsttagare. Grattis metallarbetaren och sjuksköterskan, ni är nämligen höginkomsttagare i Socialdemokraternas värld. Dessutom visar fakta att Kvarnström medvetet ljuger. Det är nämligen så att den som har en årsinkomst på 100 000 kronor har fått en skattesänkning på 7,7 procent. Den som har en årsinkomst på 400 000 kronor har fått en skattesänkning på 4,5 procent. Schack matt Kvarnström.

Alliansregeringen med finansminister Anders Borg i spetsen har lyckats med något stort i svensk politisk historia. Samtidigt som skatterna har sänkts med cirka 100 miljarder kronor främst på arbete är statens finanser i mycket god ordning. (Kommer ni ihåg hur hemskt det var med Bo Lundgrens löfte om att sänka skatterna med 160 miljarder, det skulle ju rasera hela den offentliga sektorn och äventyra statsfinanserna?).

Regeringen har alltså kombinerat ett större svängrum och en större frihet för medborgaren med stabila statsfinanser. Sverige är ett av få länder som lever upp till stabilitetspakten, dvs. de krav som ställs för att få införa euron. Länder som Frankrike, Tyskland, Italien, Grekland och Storbritannien har för stora budgetunderskott och statsskulder för att leva upp till kraven. Men Sverige gör det, alltså det land som inte är medlem i EMU. (Givetvis har Göran Persson lite ära att hämta i det faktum att Sverige har goda statsfinanser, inte att förglömma.)

Detta har alltså skett samtidigt som den borgerliga regeringen har varit tvungna att hantera konsekvenserna av finanskrisen och lågkonjunkturen. Alliansen har lyckats med det som Bildtregeringen misslyckades med. Till saken hör också att sysselsättningen sjönk mycket mer under 1990-talskrisen än vad det har gjort nu. 600 000 personer förlorade sin sysselsättning under 1990-talskrisen, i den här krisen stannar förlusten på cirka 120 000. Arbetslösheten steg med 350 000 under 90-talskrisen, i den här krisen har det vid årsskiftet stannat på 150 000. Detta har skett samtidigt som arbetskraften har ökat under den aktuella krisen, till skillnad från utvecklingen under 90-talskrisen. Det är värt stort beröm!

När det gäller arbetslösheten är den högre i dag än valåret 2006. Men något annat hade ju varit en extraordinär sensation efter en finanskris och under en pågående lågkonjunktur. Viktigt att notera är dock att sysselsättningen är högre i dag än 2006. Det betyder att vi i mindre grad gömmer undan folk i sjukförsäkringen och diverse arbetsmarknadsåtgärder. Fler personer är i arbete och söker efter jobb. Färre personer är sjukskrivna och göms undan i statistiken.

Arbetsmarknaden är ett skämt

Ordförande i LO-distriktet Ulrika Belin som vi skrev om i en Söndagskrönikan nr. 1 har fått svar på tal från CUF:arna Christian Ekdahl och Emma Enevoldsen. Där förklaras varför CUF:arna klär sig i gröna lösnäsor. Tidigare hade vi svårt att förstå poängen med det, men anledningen är enkel: Arbetsmarknaden är ett skämt. Vi håller med, men kanske är det lite väl långsökt för att det ska gå hem.

På Ulrika Belins försök att beskriva CUF som försvarare av dåliga arbetsgivare såsom Mc Donalds svarar insändarskribenterna att de aldrig kommer att försvara avtalsbrott. Därmed har vi alltså två debattörer som är konsekventa. Avtalsbrott är fel oavsett vilken part som gör det. Inom fackförbundsvärlden är det bara arbetsgivare som kan begå avtalsbrott. När facket begår avtalsbrott kallas det i stället för sympatistrejker. En ren eufemism, inget annat.

Insändarskribenterna ger också två konkreta exempel på hur arbetsrätten skapar negativa effekter. Det första exemplet handlar om en anställd som har lång anställningstid men som är trött på sitt jobb. Hon klamrar sig fast vid sitt jobb av rädsla för att få en sämre utgångspunkt i turordningen. Det andra exemplet handlar om en ungdom som brinner för sitt yrke men som inte får möjlighet att få in en fot på arbetsmarknaden eftersom hon saknar arbetsmarknadserfarenhet. Det här är ett pedagogiskt sätt att förklara betydelsen av social rörlighet och en dynamisk marknadsekonomi.

Fredrik Runebert
Per Wallman

Vi vill först och främst be om ursäkt över den sena söndagskrönikan! Anledningen till den sena utgivningen är att Per har varit sjuk under hela veckan och har ej orkat skriva innan söndag. Men nu så kommer den!

V. 24. Under veckan har vi enbart fått svar från Vänsterpartisten Göran Johansson från Säter. Ju längre tiden går från att enkäten skickas ut desto färre svar verkar vi få. Det är mycket arrogant av avestakandidaterna att inte ta sig tid till att besvara våra frågor. Den som vill få mandat för ett förtroendeuppdrag måste vara öppen med att presentera vilka värderingar de står för och vilken politik de vill föra. En välfungerande demokrati kräver informerade väljare som på ett enkelt sett kan få kontakt med sina representanter i demokratiska folkförsamlingar.

Det duger inte längre att gömma sig bakom ett parti och dess partiprogram. Den som sitter i kommunfullmäktige, landstingsfullmäktige och i riksdagen har ett personligt mandat av folket och ska därmed stå till tjänst för sina uppdragsgivare. Det är väljarna som är chefen, inte folkets representanter. Något som alla kandidater borde tänka extra mycket på inför det stundande valet.

Vi vill dock betona vår förvåning över att det främst är miljöpartister och en vänsterpartist som har valt att besvara våra frågor om landstingspolitiken. I enlighet med våra fördomar borde dessa partier vara minst intresserade av att gå oss till mötes. Men det är tydligt att det är miljöpartisterna som mest tar demokratin på allvar i vår kommun. Miljöpartiets tal om en levande demokrati, och i vissa fall även direktdemokrati, är tydligen något som några miljöpartister i kommunen tar på allvar. Det är värt en eloge.

Fredrik Runebert har redan beslutat sig för att enbart rösta på de politiker som är hederliga nog att stå upp för sina åsikter utan att vika ned sig för homogeniserande partipiskor. En röst på vänsterpartiet är givetvis helt uteslutet, även om det bara hade varit vänsterpartister som hade besvarat enkäterna. Men Miljöpartiet är ett parti som Runebert kan förlika sig med eftersom de inte är ett inrotat vänsterparti utan har en historia av att kunna samarbeta med andra partier än vänsterpartierna. Som exempel kan nämnas Miljöpartiets, jämfört med Vänsterpartiet och Socialdemokraterna, mer positiva syn på företagare vilket har föranlett partiet att gå samman med de borgerliga partierna för att införa två undantag från turordningsreglerna för företag upp till tio anställda.

Inom landstingspolitiken kan miljöpartisterna göra nytta genom att agera bromskloss mot de värsta centraliseringskrafterna inom Vänsterpartiet och Socialdemokraterna. Miljöpartiet är rätt lika Centerpartiet när det gäller betoningen av en decentraliserad landstingsorganisation. Miljöpartiet är heller inga dogmatiska motståndare till valfrihet inom vården och till privata vårdalternativ.

Men givetvis skulle inte dessa fördelar räcka för en röst på Miljöpartiet om det inte vore för att miljöpartisterna hittills har varit de som visat sig vara icke-arroganta. Jag kommer aldrig att lägga min röst på en kandidat som är så arrogant att han eller hon inte kan besvara ett tiotal frågor så att jag därmed kan göra ett informativt val. Som ekonom är jag väl medveten om vad incitament betyder. Gott beteende ska belönas, dåligt beteende ska bestraffas. Så om jag röstar på Moderaterna eller Centerpartiet i landstingsvalet ger jag alltså partierna felaktiga incitament att fortsätta sin arrogans.

För mig är frågan om kultur och folkhögskolor ska finansieras av landstinget en viktig fråga. Jag anser inte att kulturen ska finansieras via skattesedeln utan ska stå på egna ben antingen via lönsamma kultursatsningar eller via sponsring och kulturintresserade donatorer (såsom jag).

Men i valet mellan att rösta på en miljöpartist som besvarar mina frågor men som vill fortsätta finansiera kultur och folkhögskolor via skattesedeln och en moderat som är för arrogant att besvara mina frågor men som är mycket skeptisk till att kultur och folkhögskolor ska ta resurser från vård och omsorg väljer jag utan att tveka den icke-arroganta miljöpartisten.

I kommunvalet kan jag dock med en lättnadens suck lägga min röst på rätt block eftersom moderaten Sara Randström har besvarat vår enkät för kommunfullmäktigeledamöter.

Förhoppningsvis får jag fler alternativ att välja på ju närmare valet vi kommer, men tills vidare är det alltså miljöpartiet i landstingsvalet och moderaterna i kommunvalet som gäller.

Per Wallman anser att svara på folkets frågor, det är en skyldighet som alla politiker har. Som Fredrik tidigare har skrivit så skall de partier, men speciellt de politiker som tagit sig tiden att svara på våra frågor ha en eloge för detta. De som ej har svarat och visat en arrogans över detta tycker jag inte skall deltaga i allmänna val! Jag blir irriterad över att politiker tror att det endast räcker att vinna valet i medierna. Många är de väljare som undrar och vill ställa frågor till politiker om det som rör dem och då måste politikerna svara och inte bara tiga! Vill man inte svara på folks frågor så ska man heller inte ställa upp inom politiken.

Under veckan har Fredrik Runebert fortsatt granskningen av förslaget till måltidsorganisation. Många frågetecken är ännu inte uträtade. Siffermaterialet och beslutsunderlaget är inte tillräckligt för att bedöma konsekvenserna av beslutet. Och än allvarligare är att förslaget verkar vara ett skrivbordsprojekt där man inte har lyssnat på personalen som utför de vardagliga sysslorna. Siffror utan anknytning till verkligheten är bara nonsens och ska också behandlas därefter. Intressant att notera är att fackförbunden inte gör sitt jobb eftersom de har blivit informerade via MBL-förhandlingar men sedan inte diskuterat med den personal som berörs av besluten. Vad ska man då ha fackföreningar till?

Per Wallman håller även han på att samla fakta till det sk. Brobygget över jularboån. Arbetet fortskrider och kommer att senare presenteras på brukskapitalisterna.blogg.se.

MVH
Fredrik Runebert
Per Wallman

Vecka 23. Under veckan har det börjat röra på sig när det gäller vår utskickade enkät till kommunfullmäktigekandidater och till landstingsfullmäktigekandidater. Moderaten Sara Randström har tagit sig tid att besvara kommunenkäten och miljöpartisterna Roland Söderberg, Wojciech Nedzewicz, Richard Holmqvist och Nils Gossas har gjort detsamma med landstingsenkäten. Det är vi mycket tacksamma för.

Förhoppningsvis kommer fler att ta sig tid att besvara våra frågor och framöver kommer vi att påbörja en marknadsföringskampanj för att informera väljarna i Avesta att vår blogg existerar.

Även om en vänsterpartist och en socialdemokrat inte delar våra värderingar kan de få ett underlag till vilka kandidater de ska rösta på genom att helt enkelt läsa kandidaternas svar. Våra eventuella kommentarer och analyser kan de ju ignorera om de inte får något mervärde av dem.

Vi har också fått en inbjudan från Bert Magnusson från Dalarnas Sjukvårdsparti. Det råder dock osäkerhet om han verkligen ställer upp som kandidat i valet, han själv förnekar det trots att hans namn finns med på valmyndighetens valsedlar. Om det inte finns fler Bert Magnusson i Dalarnas Sjukvårdsparti kan denna förvirring utgöra en varningssignal till väljarna. Hur står det till med ordningen i partiet som dessutom inte har en uppdaterad hemsida utan har kvar hemsidan för Folkkampanjen för sjukvården där avhopparen Ken Swedenborg enligt hemsidan är kvar som förbundsordförande och där hans tal fortfarande finns publicerade? Det verkar vara en rejäl soppa som vi nog gör bäst i att rata.

En ytterligare varning är vänsterpartiets Jocke Hall som har svårt att föra en saklig diskussion och som hellre ägnar sig åt arrogans och personpåhopp. Här har Brukskapitalisterna gett vänsterpartiväljarna en möjlighet att rannsaka en av kandidaterna. Gillar man agitationsretorik med personpåhopp så kan man kryssa för Hall. Gillar man det inte kan man undvika ett personkryss på Hall.

Fredrik Runebert har under veckan blivit publicerad i Avesta Tidnings insändarsida Dialog angående inlägget om hur lång tid det tar för investeringen av upprustade storkök att betala sig. Brukskapitalisterna har fått tjänstemännens förslagsunderlag tillskickad och en analys av förslaget kommer att publiceras under veckan. Som teaser kan vi avslöja att förslagstexten ger en bättre bild av investeringen än vad referatet i Avesta Tidning och snacket på staden ger sken av. Det tyder på dålig kommunikation och marknadsföring.

På dialogsidan har även socialdemokraten Kurt Kvarnström kritiserat alliansregeringen för att arbetslösheten och utanförskapet har ökat under de senaste fyra åren. Fakta talar dock ett annat språk. Trots en finanskris och en lågkonjunktur som kan mäta sig med 30-talskrisen har Alliansregeringen lyckats hålla statens finanser under kontroll, till skillnad från de flesta andra västländer. Sverige är ett av få länder i EU som faktiskt lever upp till stabilitetspaktens krav för euron. Under första kvartalet 2006 var antalet personer i utanförskap, dvs. socialbidrag, a-kassa, sjukpenning och förtidspension, 1.063.220. I dag är antalet personer i utanförskap 897.782. Så trots finanskris och lågkonjunktur har alltså Alliansregeringen lyckats leverera vallöftet om minskat utanförskap. Det är en bedrift som inte kan överskattas. (En eloge ska givetvis delas ut till den tidigare statsministern Göran Persson som var en av de viktigaste personerna när det gäller att skapa stabila regler för budgetarbete och uppföljning.)

Det har debatterats för fullt på dialogsidan på AT om ”speedwayrondellen eller som den heter nu ”konstrondellen”. Det är som vanligt folk som tycker att kommunens pengar skulle kunna användas bättre, medan det finns andra som tycker att den gör Avesta finare. Vi håller med Lena Sjögren i hennes resonemang att allt är finare än en sönderslagen speedwaycykel. Vi på brukskapitalisterna kommer att inom en snar framtid även kommentera lite mer när det gäller skönhet och funktion i Avesta kommun. Detta med anledning av den rapport som kommunen gjort om stadsplanering i centrum.

Ett agerande som vi på brukskapitalisterna inte har tagit upp men som vi kommer att skriva om snart är om bron över jularboån. Ordförande i fritid- och teknikstyrelsen Patrik Engström tog ett beslut att köpa en bro som var långt ifrån budgeterat i räkenskaperna. Mer om detta och mer om politikers odemokratiska beslut inom kommunen historiskt sätt kommer det att komma mer av i framtiden.

Ökat våld på stan och i synnerhet på Marcustorget har gjort att politikerna i Avesta kommun har valt att låta torget kameraövervakas. Detta är det förstås delade meningar om bland Avestaborna. Många anser att det är kränkande medan vissa anser att detta är ett nödvändigt ont. Förra året anmäldes det ca 200 brott i området runt Marcustorget. Men för att göra något åt detta så anser jag, Per, att detta med övervakningskameror är ett bra bekämpningsmedel. Att det skulle vara kränkande anser jag inte att det inte är. Har man har rent mjöl i påsen så behöver man inte oroa sig för sådana saker som att det skulle vara kränkande. Jag tycker det är mer värt att känna sig trygg på stan även på kvällarna. Kränkande är det väl ändå om man oprovocerat drabbas av våldet och brotten.

Uppdatering: Fredrik Runebert delar uppfattningen att kameraövervakning är okey på vissa offentliga platser så länge det inte blir en politisk förevändning att expandera övervakningen till alla offentliga platser. Det finns alltid en risk för ett sluttande plan. Det finns också en övertro på vad övervakningskameror uppnår. Studier från BRÅ uppvisar inga nämnvärda effekter på brottsnivån på den plats där övervakningskameror finns. Runebert tar också helt avstånd från argumentet att den som inte har något att dölja inte behöver vara rädd för övervakning. Med en sådan argumentation kan man även argumentera för kameraövervakning i våra sovrum. Jag har inget att dölja i mitt sovrum, men jag vill ändå inte vara övervakad i mitt eget hem. En bättre argumentationslinje är att jämföra nyttan av kameraövervakningen med kostnaden i form av kränkning. Det är alltid en kränkning att vara övervakad, men det kan vara värt det för att minska risken för att bli nedslagen, vilket också är en form av kränkning.

Detta får avsluta denna söndagskrönika. Men var med nu och läs för som ni ser så kommer det att komma upp mycket intressant läsning

Per Wallman
Fredrik Runebert

Vecka 22. I dagens söndagskrönika vill vi uppmärksamma speedwayrondellen, regionala klyftor, bortskämda ungdomar och diskussionen om Krylbo som spökstad.


Vad kostar rondellen oss skattebetalare?

L-A Wecksäll ställer på dialogsidan i Avesta Tidning en mycket berättigad fråga om hur mycket speedwayrondellen kostar. Förvisso anser vi att speedway inte längre är Avestas främsta symbol längre och att det är trevligt med variation i rondellen. Men för att kunna värdera något måste man känna till kostnaderna.

Skulle även vara trevligt att veta vad det kostar med den hiss som alltid är nedpissad? Var investeringen värd resultatet? Varför ska det vara så svårt att tydligt redovisa alla siffror?

Söker man på rondellen på Avesta kommuns hemsida får man inget svar på insändarskribentens fråga. Angående hissen får man inte reda på några kostnader, men man får veta att videoövervakningen har medfört att tre ynglingar åkte fast för klotter mot hissdörren. Alltid något. Budgetsidorna säger inte särskilt mycket.

Alla kostnadsuppgifter ska vara publicerade på hemsidan. Tidigare skrev vi en medborgarmotion om redovisning av vart våra skattepengar går. I dag finns en sådan redovisning på hemsidan, tyvärr alltför grov för att väljarna ska kunna få en tillräcklig insyn i kommunens användning av våra skattepengar.


Regionala klyftor eller regionala möjligheter

I dalademokraten kritiserar den socialdemokratiske riksdagsledarmoten Peter Hultqvist centerpartiet och Kenneth Johansson, att man lägger sig platt inför "storstadsmoderaterna". Anledningen är att centerpartiet inte har riktat in sig på traditionell regionalpolitik. Tidigare var centerpartiet inne på att erbjuda landsbygden specialinriktade åtgärder. Idag utgår centerpartiet från regionernas egna styrkor och förespråkar generella åtgärder.

Vi på brukskapitalisterna gillar den utvecklingen eftersom regional utveckling utgår från förutsättningar för företagen i länet. I stället för att låta staten betrakta landsbygden som problembarn, utgår centerpartiet från att regionala problem kan lösas regionalt genom att generellt förbättra företagsklimatet.

Vi anser även att Peter Hultqvist har fel i frågan om jobben. Det är inte stat, landsting och kommuner som skall stå för jobbskapandet, utan arbeten skapas av företag och innovativa krafter. Myndigheter skall inte läggas på jobbfattiga områden, utan på områden där de gör mest nytta. Alliansens förslag är bättre än de rödgrönas men långt ifrån vad vi tycker är rätt. Det är bättre att skapa förutsättningar för människor och företag att starta eget och att anställa, än att för höga kostnader omfördela statliga arbeten.  

Men vi kan ge Peter Hultqvist rätt i hans kritik mot centerpartiet och bensinskatten. I ett förslag till en programförklaring har centerpartiet proklamerat att bensinskatten på sikt bör höjas med en krona. Detta anser vi skulle betyda dödsstöten för landsbygden i Sverige. Men vi kan lugna Hultqvist med att i alliansen finns det tre partier till att rösta på, vilket vi inom brukskapitalisterna kommer att göra, som inte ställer sig bakom centerpartiets landsbygdsfientliga förslag.


Ungdomars ansvarslösa gnäll och sabotage 

En debattör på Avesta tidnings hemsida skriver om problemet att ungdomar förstör och är bortskämda. Hon tar upp frågan om skolmaten och det faktum att ungdomar gnäller på den. Vi håller med henne om att det kostar föräldrar och skattebetalare mycket för att se till att barn och ungdomar får maten serverad. Vad det gäller kvalitén på maten så är det en annan fråga. En ytterligare sak som hon tar upp är att ungdomar förstör, vilket även det kostar onödiga pengar för skola och samhället.

Vi på brukskapitalisterna har en ganska sträng syn då vi anser att om någon förstör så ska den personen, oavsett ålder, ensam vara ansvarig för att se till att iordningsställa förstörelsen, eventuellt via ersättningsskyldighet. Anledningen till denna stränga syn är att man som ungdom i skolan ska förberedas för vuxenvärlden.

En annan sak som är värt att ta upp är mobbning i både fysisk och psykisk mening. Det är inte försvarbart att en elev eller lärare skall utsättas för kränkningar av olika former. Mobbning och kränkningar mot andra människor är i lagens mening straffbart. Det är skolans ansvar att se till att lagen efterföljs, och åtminstone skall skolan tillsammans med kommunen och polisen granska varje enskilt fall.

Varför detta samhällsproblem? Mycket av problemen ligger i att ungdomar har uppfostrats i att kräva en massa rättigheter, men aldrig lärt sig att ta eget ansvar. Detta beror delvis på den fria uppfostran som man i slutet av 60-talet och i början på 70-talet såg som en självklarhet. Ett exempel på detta är att många ungdomar gnäller på kommun och vuxna om att ingenting händer, i stället för att själva starta verksamheter. Detta tror vi kan leda till mer långtgående problem i framtiden när det gäller företagande och innovationer.

Med detta blir det naturligt att övergå till:


Krylbobornas bristande initiativförmåga

En tidigare krylbobo beklagar sig på Avesta tidnings "om jag fick bestämma"-avdelning över att Krylbo i dag är en spökstad. På insändarsidorna har många kritiserat kommunen för att satsa för lite på Krylbo, särskilt när tågstationsfrågan var aktuell. Visst ligger det mycket i att kommunen har satsat det mesta krutet på själva Avesta centrum, men frågan är om det inte snarare är i civilsamhället som iniativen bör komma ifrån. Varför måste det alltid vara politiker och våra skattepengar som ska rädda upp områden som förfaller? Varför inte kavla upp ärmarna, skapa en trivselförening som samlar in pengar från boenden för att sedan göra något åt saken. Någon-annan-ismen är en av vår civilisations främsta fiender.


Avslutningsvis vill vi bara tacka Ulf Berg och Hillevi Engström för att kvinnomisshandeln tas på så stort allvar att man låter bli att grotta ned sig i en massa konspirationsteorier och postmodernt flum i stället för att föreslå konkreta åtgärder som sedan går att följa upp. Det enda som vi möjligtvis kan invända emot är att insändarskribenterna menar att våldet mot kvinnor är en viktig jämställdhetsfråga. För oss är det snarare en grundläggande mänsklig-rättighets-fråga. Det är väl kanske bara en semantisk fråga, men om orden leder tankarna fel kan det få dåliga konsekvenser.

Per Wallman
Fredrik Runebert

Vecka 21. Under veckan har tre insändare i Avesta tidning intresserat oss. De handlar om bolagisering, CUF:s syn på ungdomslöner och bristande utvärdering i Dalarnas Landsting. 


Den avreglerade energimarknaden är inte avreglerad

Olle Karlsson är kritisk mot att Avesta kommun har bolagiserat kommunens energibolag och sålt ut det till privata intressen. Nu vill den rödgröna majoriteten i kommunen även bolagisera vatten och avlopp och insändarskribenten vill att frågan ska bli en valfråga. Vi håller med, det är ett viktigt beslut.

Fördelen med bolagiseringar är att verksamheten kommer att bedrivas mer effektivt, rationellt och att beslutsvägarna blir kortare. Problemet är att politiker fortfarande har makten över bolaget och att politiska mål därmed kan försvåra bolagets arbete att serva sina kunder.

Karlsson anser att bolagisering är odemokratiskt eftersom politiker får mindre makt över verksamheten. Men är demokrati alltid att en majoritet ska fatta beslut i en församling? Kan inte demokrati vara att kunder driver förändringarna?

Problemet på energimarknaden med skyhöga energipriser och ett fåtal stora bolag som dominerar är inte att marknaden har avreglerats. Det beror på att staten fortfarande äger många av de stora bolagen såsom Vattenfall vilket gör att de lättare kan ta upp lån till lägre räntor genom att staten står bakom bolaget. Dessutom är inte energimarknaden fri. Länge var det förbjudet att forska kring kärnkraftverk, den så kallade tankeförbudslagen, och i dag får man inte bygga fler kärnkraftverk än vad som redan finns. Även vattenkraften är utsatt för expansionshinder. Subventioner till kärnkraft, biogas, vindkraft och solceller med mera skapar snedvridningar på marknaden. Det finns också onödiga regleringar och långa handläggningstider för att få tillstånd att sätta upp vindkraftverk. Det gör att Sverige inte kan öka sin energiproduktion nämnvärt och att vi blir beroende av utländsk energiproduktion såsom smutsig kolutvinning.

Konkurrenslagstiftningen gör också att de stora energidrakarna inte kan sänka priserna hur som helst. Det skulle nämligen tolkas som prisdumpning och det är inte tillåtet.

Att energibolagen gör stora vinster är inte mer än rätt med tanke på de stora investeringar som de behövt göra samt att energimarknaden i dag är internationell. Givetvis väljer ett företag att sälja till de högsta priserna. För att råda bot på höga priser behövs fler nya företag och nya alternativ som får testas på marknaden. Byråkratiska och krångliga regler och dåligt företagsklimat är det stora problemet. Att energiskatterna har ökat över åren gör inte prisläget bättre. Handel med utsläppsrätter gör också sitt till. Så att påstå att en fri energimarknad inte fungerar är en slutsats som saknar all logik. Vi har nämligen ingen fri energimarknad.


Är det clowner i CUF eller det maffialiknande LO som har svaren på ungdomsarbetslösheten?

Ulrika Berlin som är ordförande för LO-distriktet Dalarna och Gävleborg skriver om Clowner i CUF. Ett mycket märkligt inlägg från en maffialiknande organisation som själva motverkar företagandet och särskilt skapar ungdomsarbetslöshet. Relationen mellan företagare, facket och arbetsrätten i dag kan enklast beskrivas som en person som frivilligt annonserar ut om att man är villig att ha en inneboende i sin lägenhet. Sedan är det facket som bestämmer vilken som skall vara den inneboende utan att lägenhetsinnehavaren har mycket att säga till om. Arbetsrätten och facket är i dag båda uråldriga och saknar verklighetsanknytning till Sverige och internationell arbetsmarknad a´la 2010-talet.

Forskarna inom området ger CUF och Magnus Andersson rätt angående ungdomslöner. Men tydligen är fakta inget som politiskt korrekta mesproppar vill ägna sig åt. De vill maximera opinionsundersökningsresultaten i stället för att agera ledare och visa vägen för andra tankesätt och perspektiv.

Ungdomsarbetslösheten var år 2008 19,3 % i Sverige medan motsvarande siffra i Danmark, som har infört lärlingssystem och ungdomslöner, är 7,3 %. Den som inte förstår att en arbetsgivare hellre anställer ett säkert kort, när arbetsrätten är som den är, är antingen naiv eller saknar förmåga till empatiskt och logiskt tänkande. I valet mellan en person som gått ut skolan och en som har arbetsmarknadserfarenhet väljer de flesta arbetsgivare att anställa den med erfarenhet och referenser. Det skulle vi också göra, om vi nu inte har en sjuk böjelse att maximera riskerna i vår företagsverksamhet.


Fem år har gått och ännu ingen utvärdering

Trots att fem år har gått sedan nedläggningen av dagkirurgin på Avesta Lasarett har ingen utvärdering av besparingarna gjorts. Kurt Liljegren har sedan dess försökt att få en kalkyl på om besparingarna blev som det var tänkt. Han har ännu inte fått något svar från landstingsledningen. Det är anmärkningsvärt att uppföljningar av fattade beslut inte genomförs. Men med tanke på den katastrofala ekonomiska utvecklingen inom landstinget Dalarna de senaste åren, antar vi på brukskapitalisterna att de inte har lyckats. Utan man har bara spätt på underskottet med onödigt lidande och sjukresekostnader för att få samma operation i Falun som man kunnat få i Avesta i nyrenoverade lokaler.

Det är nu upp till er i landstingsledningen att bevisa för oss alla som ej tror på ert prat om besparingar. Innan ni gjort det hävdar vi att ni medvetet försöker centralisera Dalarnas sjukvård till Falun och att ni inte har något som helst ekonomiskt tänkande som grund för ert beslutsfattande.

Liljegren får avsluta söndagskrönikan med följande citat:

”Nu har det gått två och en halv månad sedan förfrågan gick in plus någon påminnelse och tystnad råder. Den enda tolkning man kan göra är att man inte vet. Annars skulle i vår datorgenomsyrade värld ett par knapptryckningar snabbt kunna presentera den information jag var ute efter. En stilla förhoppning är väl att landstinget har större insikter i andra delar av sin ekonomi.”

Vi på Brukskapitalisterna är tyvärr inte lika förhoppningsfulla.

Fredrik Runebert
Per Wallman