Söndagskrönika nr. 9
Söndagskrönika - v. 34. Under veckan har moderaten Marie Lenholm besvarat riksdagsenkäten och kommunenkäten. Hon karakteriserar enligt mig en ärlig politiker som inte har några problem att erkänna att hon inte är insatt i vissa frågor. Förvisso menar jag att den politiker som vill ha folkets förtroende ska vara väl insatt i viktiga frågor såsom Lissabonfördraget och FRA-lagen och IPRED-lagen. Men hellre en politiker som ärligt står för att denne inte är insatt i vissa frågor än en politiker som börjar slänga sig med en massa nonsensord för att dölja sin okunskap.
Framförallt är det bättre med politiker som besvarar de frågor som de kan besvara än politiker som av arrogans och lathet vägrar att besvara väljarnas frågor. I stället för att gå på en massa fåniga jippon, tjafsa om vem som var först med att kräva gratis kollektivtrafik, debattera på gågatan för en handfull människor, skulle de kunna ägna sin dyrbara tid åt att besvara viktiga frågor. (En av de debatterade får godkänt eftersom han faktiskt har svarat på enkäterna).
Ingen från Socialdemokraterna, Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna har besvarat våra frågor. Det uppvisar en arrogans som borde få väljare att rata dessa partier. Men eftersom dessa partier kan erbjuda väljare bra åsikter så har jag företagit mig att gå igenom de fyra översta namnen på varje vallista och helt enkelt göra jobbet åt dem. Allt för mina kära medväljares skull. Vill man rösta på Socialdemokraterna måste man kunna få reda på vad åtminstone några av kandidaterna faktiskt tycker. Metoden för att få fram svaren på våra frågor är att helt enkelt googla på kandidatens namn och kombinera det med följande sökord för riksdagsvalet: 1. Företagsklimat, 2. Lissabonfördraget, 3. Skatter/skattetryck, 4. Arbetsrätt, 5. Arbetskraftsinvandring och flyktingmottagning, 6. Sjukförsäkring och a-kassa, 7. Miljö, 8. Försvar, 9. FRA, Datalagring, Ipred och Integritet, 10. Ungdomsbrott och 11. Kronofogden. För att få reda på vad som är den viktigaste frågan läser jag kandidatens presentation av sig själv. Förste kandidat till rakning är socialdemokraten Peter Hultqvist. Om någon av dessa kandidater senare kommer att besvara våra frågor kommer vi givetvis att publicera dessa svar som då kommer att utgöra de riktiga svaren.
För att erbjuda väljare i Avesta ett bra beslutsunderlag, som ett komplement till lokaltidningen Avesta tidning, (några andra alternativ finns knappt förutom olika tester på nätet såsom Valpejl) har jag börjat granska och analysera partiernas foldrar som har börjat skickas ut till hushållen. Analyser finns nu om Centerpartiets och Miljöpartiets valfoldrar.
I fredags publicerades ett utspel av Centerpartiet i Avesta där de marknadsför idén om att göra Krylbo till ekostad. I min analys av partiets valfolder kritiserade jag att man inte förklarade vad idén innebar. Den kritiken tar jag nu till stor del tillbaka eftersom de har förklarat idén för folket via lokaltidningen. Men även i tidningen råder det oklarheter om vad som verkligen åsyftas. Det framgår exempelvis inte hur kommunen ska hantera de tomma lägenheter som i dag förvaltas av Dalstjärnan. Det framgår inte hur kommunen ska omvandla Krylbo till en ekostad, ska det göras genom att kommunen köper upp lägenheter och mark och att kommunen själva styr genomförandet av idén, eller är det tänkt att privata aktörer ska genomföra idén i verkligheten.
Hittills är det bara Centerpartiet som har signalerat att de har en framtidstro på Krylbo, och den signalen är inte att förakta. Så även om förslaget inte är helt genomarbetat så är det mycket bättre än de övriga partier som inte har något att säga om Krylbos framtid, ja förutom att Axel Ingmars Lista vill slåss för Krylbo stations bevarande, men det är ju inte så mycket optimism inför framtiden. Det känns som att detta lokalparti lever i det förflutna och inte kan lyfta blicken ovanför det som är just nu. (Även om jag i sak håller med dem i stationsfrågan).
Det som ändå går att utläsa av centerförslaget är att partiet vill att Krylbo ska ha en tydlig grön profil och att det ska finnas möjligheter till större trädgårdar. En annan aspekt är att villor ska vara miljöanpassade och energismarta. Vidare är de ärliga och erkänner att det inte går att fixa Krylbo över en natt utan det kommer ta en lång tid av attitydförändringar. De vill även se över detaljplanen.
Vad sägs om att göra Krylbo till en experimentstad där man tar bort alla restriktioner ur detaljplanen och låter staden utvecklas spontant? Alltid finns det väl någon centerpartist eller miljöpartist som kan tänkas gå före och visa vägen, utan några politiska diktat.
I en faktaruta kan man utläsa att ekostad i Krylbo innebär att:
”Hela kommundelen ska genomsyras av bland annat: Ekologisk kretsloppsplanering, Alternativ/småskalig energiproduktion, Kompostering, Avloppshantering.”
En viktig del av projektet är området kring Krylbo med Dalälven, hagar, skogar och motionsspår. Den gröna profilen ska förhoppningsvis utvecklas till att locka människor som är miljöintresserade att bosätta sig i området.
Faktiskt tilltalas jag av idén, kanske mycket på grund av Centerpartiets starka optimistiska framtidstro och vilja att testa nya idéer. Om nu politiker måste styra och ställa, så känns det här som en bra prioritering.
Enligt Nationalencyklopedin har ett problemområde i Malmö, Augustenborg, lyfts genom att den blev en ekostad.
Den väljare som tilltalas av idén och vill rösta på Centerpartiet av den anledningen bör känna till att initiativtagaren till förslaget är Karl-Johan Petersson som är tredjenamnet på Centerpartiets Bylista.
Jag vill också ge en eloge till Gunilla Berglund eftersom hon tar upp den viktiga frågan om service till barn på landsbygden som tvingas gå 2-4 kilometer för att ta sig till bussen som ska ta dem till skolan. I ett land där skolplikt råder är det ett minimikrav att kommunen ser till att barnen får en trygg och säker färd till skolan. Har ni dåligt med pengar inom kommunen kan ni alltid lägga ned djurparken och sluta köpa broar på Blocket. När jag skriver att neddragning av busstrafik i glesbygd är bra eftersom jag inte uppskattar att man slösar mina skattepengar på tomma bussar, då menar jag inte att man ska låta barn gå 2-4 kilometer för att ta sig till en busshållsplats.
Samma dag har socialdemokraten Kurt Kvarnström en annons med rubriken ”Valets viktigaste fråga är jobben”. I annonsen står det: ”För mig är det obegripligt att arbetslösheten fått skena iväg som den gjort de senaste åren.”
Skenat i väg? Sveriges arbetslöshetsökning har varit likvärdig med genomsnittet i EU – 2,5 procentenheter. Detta har skett när Sverige har genomgått en finanskris och en lågkonjunktur. Men trots detta är Sveriges finanser i ordning och landet är en av få EU-länder som lever upp till stabilitetspakten inom EMU. Sysselsättningen har ökat med minst 72 000 jobb tack vara jobbskatteavdraget och övriga arbetslinjereformer. Sysselsättningen har dessutom stigit med cirka 100 000 sedan 2006 samtidigt som sysselsättningsgraden har sjunkit med 100 000 på grund av en ökad befolkning. Med andra ord är det inte för mycket skattesänkningar och arbetslinjereformer som är problemet, utan för lite reformer. Dessutom är det så att regeringen inte har använt arbetsmarknadsåtgärder, sjukförsäkringar och förtidspensioneringar för att gömma undan arbetslösheten såsom Socialdemokraterna gjorde under mandatperioden innan.
Det ironiska är att Kurt Kvarnström (i AT 25/6 2005) under Socialdemokraternas mandatperiod talade om en jobblös tillväxt under 2005 när han skulle förklara för mig varför den totala arbetslösheten är så hög under en högkonjunktur. Då var arbetslösheten, alltså den totala, 8,2 % i juni 2005 enligt eurostat. I september 2006 låg den på 6,7 %. I dag ligger arbetslöshetsnivån på 9,1 %. 8,2 % i en högkonjunktur och 9,1 % i en lågkonjunktur. Som bäst var arbetslöshetsnivån under Alliansregeringen 5,6 % i maj 2008. Sedan kom finanskrisen och lågkonjunkturen. Kurt Kvarnström försöker inbilla oss att den ökande arbetslösheten beror på regeringen och inte på den globala nedgången i ekonomin. Skulle detta föreställa ett statsbärande parti? Skulle inte tro det.
Avslutningsvis vill jag ge en eloge till Socialdemokraten Lars Isacsson som på ett handlingskraftigt sätt såg till att den infekterade Hedegårdsfrågan löstes på ett konstruktivt sätt och som dessutom uppvisade en hög grad av humanism eftersom Hedegården nu är bostad för ensamkommande flyktingbarn. Alla var överens utom Sverigedemokraten Anita Matsson som tyckte att det var hemskt att hjälpa barn under 17 år att få komma in i samhället. Faktum är att alla dessa ungdomar får en individuell utvecklingsplan. Förmodligen hade inte frågan lösts så bra om det inte hade varit för Socialdemokraterna. Inom borgerligheten fanns det alldeles för mycket prestige för att kunna komma på något så konstruktivt. (Avesta Tidning 25/8).
/Fredrik Runebert
