brukskapitalisterna

Vecka 21. Under veckan har tre insändare i Avesta tidning intresserat oss. De handlar om bolagisering, CUF:s syn på ungdomslöner och bristande utvärdering i Dalarnas Landsting. 


Den avreglerade energimarknaden är inte avreglerad

Olle Karlsson är kritisk mot att Avesta kommun har bolagiserat kommunens energibolag och sålt ut det till privata intressen. Nu vill den rödgröna majoriteten i kommunen även bolagisera vatten och avlopp och insändarskribenten vill att frågan ska bli en valfråga. Vi håller med, det är ett viktigt beslut.

Fördelen med bolagiseringar är att verksamheten kommer att bedrivas mer effektivt, rationellt och att beslutsvägarna blir kortare. Problemet är att politiker fortfarande har makten över bolaget och att politiska mål därmed kan försvåra bolagets arbete att serva sina kunder.

Karlsson anser att bolagisering är odemokratiskt eftersom politiker får mindre makt över verksamheten. Men är demokrati alltid att en majoritet ska fatta beslut i en församling? Kan inte demokrati vara att kunder driver förändringarna?

Problemet på energimarknaden med skyhöga energipriser och ett fåtal stora bolag som dominerar är inte att marknaden har avreglerats. Det beror på att staten fortfarande äger många av de stora bolagen såsom Vattenfall vilket gör att de lättare kan ta upp lån till lägre räntor genom att staten står bakom bolaget. Dessutom är inte energimarknaden fri. Länge var det förbjudet att forska kring kärnkraftverk, den så kallade tankeförbudslagen, och i dag får man inte bygga fler kärnkraftverk än vad som redan finns. Även vattenkraften är utsatt för expansionshinder. Subventioner till kärnkraft, biogas, vindkraft och solceller med mera skapar snedvridningar på marknaden. Det finns också onödiga regleringar och långa handläggningstider för att få tillstånd att sätta upp vindkraftverk. Det gör att Sverige inte kan öka sin energiproduktion nämnvärt och att vi blir beroende av utländsk energiproduktion såsom smutsig kolutvinning.

Konkurrenslagstiftningen gör också att de stora energidrakarna inte kan sänka priserna hur som helst. Det skulle nämligen tolkas som prisdumpning och det är inte tillåtet.

Att energibolagen gör stora vinster är inte mer än rätt med tanke på de stora investeringar som de behövt göra samt att energimarknaden i dag är internationell. Givetvis väljer ett företag att sälja till de högsta priserna. För att råda bot på höga priser behövs fler nya företag och nya alternativ som får testas på marknaden. Byråkratiska och krångliga regler och dåligt företagsklimat är det stora problemet. Att energiskatterna har ökat över åren gör inte prisläget bättre. Handel med utsläppsrätter gör också sitt till. Så att påstå att en fri energimarknad inte fungerar är en slutsats som saknar all logik. Vi har nämligen ingen fri energimarknad.


Är det clowner i CUF eller det maffialiknande LO som har svaren på ungdomsarbetslösheten?

Ulrika Berlin som är ordförande för LO-distriktet Dalarna och Gävleborg skriver om Clowner i CUF. Ett mycket märkligt inlägg från en maffialiknande organisation som själva motverkar företagandet och särskilt skapar ungdomsarbetslöshet. Relationen mellan företagare, facket och arbetsrätten i dag kan enklast beskrivas som en person som frivilligt annonserar ut om att man är villig att ha en inneboende i sin lägenhet. Sedan är det facket som bestämmer vilken som skall vara den inneboende utan att lägenhetsinnehavaren har mycket att säga till om. Arbetsrätten och facket är i dag båda uråldriga och saknar verklighetsanknytning till Sverige och internationell arbetsmarknad a´la 2010-talet.

Forskarna inom området ger CUF och Magnus Andersson rätt angående ungdomslöner. Men tydligen är fakta inget som politiskt korrekta mesproppar vill ägna sig åt. De vill maximera opinionsundersökningsresultaten i stället för att agera ledare och visa vägen för andra tankesätt och perspektiv.

Ungdomsarbetslösheten var år 2008 19,3 % i Sverige medan motsvarande siffra i Danmark, som har infört lärlingssystem och ungdomslöner, är 7,3 %. Den som inte förstår att en arbetsgivare hellre anställer ett säkert kort, när arbetsrätten är som den är, är antingen naiv eller saknar förmåga till empatiskt och logiskt tänkande. I valet mellan en person som gått ut skolan och en som har arbetsmarknadserfarenhet väljer de flesta arbetsgivare att anställa den med erfarenhet och referenser. Det skulle vi också göra, om vi nu inte har en sjuk böjelse att maximera riskerna i vår företagsverksamhet.


Fem år har gått och ännu ingen utvärdering

Trots att fem år har gått sedan nedläggningen av dagkirurgin på Avesta Lasarett har ingen utvärdering av besparingarna gjorts. Kurt Liljegren har sedan dess försökt att få en kalkyl på om besparingarna blev som det var tänkt. Han har ännu inte fått något svar från landstingsledningen. Det är anmärkningsvärt att uppföljningar av fattade beslut inte genomförs. Men med tanke på den katastrofala ekonomiska utvecklingen inom landstinget Dalarna de senaste åren, antar vi på brukskapitalisterna att de inte har lyckats. Utan man har bara spätt på underskottet med onödigt lidande och sjukresekostnader för att få samma operation i Falun som man kunnat få i Avesta i nyrenoverade lokaler.

Det är nu upp till er i landstingsledningen att bevisa för oss alla som ej tror på ert prat om besparingar. Innan ni gjort det hävdar vi att ni medvetet försöker centralisera Dalarnas sjukvård till Falun och att ni inte har något som helst ekonomiskt tänkande som grund för ert beslutsfattande.

Liljegren får avsluta söndagskrönikan med följande citat:

”Nu har det gått två och en halv månad sedan förfrågan gick in plus någon påminnelse och tystnad råder. Den enda tolkning man kan göra är att man inte vet. Annars skulle i vår datorgenomsyrade värld ett par knapptryckningar snabbt kunna presentera den information jag var ute efter. En stilla förhoppning är väl att landstinget har större insikter i andra delar av sin ekonomi.”

Vi på Brukskapitalisterna är tyvärr inte lika förhoppningsfulla.

Fredrik Runebert
Per Wallman

Folkpartisten Camilla Lindberg som är riksdagsledamot från Dalarna har fått mycket uppmärksamhet för sin kritik mot sexköpslagen och sitt förslag om att legalisera bordeller. I dagens Avesta tidning avslöjas det att Folkpartiets representant i Avesta, Bo Brännström, inte håller med Lindberg. Innan jag läste artikeln tänkte jag att nu är det dags för politiskt korrekt smörja igen som saknar all substans. Nu kommer Lindberg att få ännu mer osaklig kritik. Men när jag läst artikeln tvingades jag inse att mina fördomar inte stämde. 

Bo Brännström kritiserade sakligt och informativt Lindbergs förslag och hängav sig inte åt att hysteriskt gapa om hur hemsk Camilla Lindberg är. Kanske beror den goda samtalstonen på att de är partikamrater. Men å andra sidan har Bo Brännström alltid varit saklig och välinformerad när jag hört honom tala. Så det kanske är ett karaktärsdrag hos Brännström. 

Härmed inte sagt att jag delar Brännströms kritik och argument. Det främsta argumentet, som åtminstone publicerades i artikeln, är att legala bordellverksamheter riskerar att öka gangsternas penningtvätt på samma sätt som skett i Nederländerna. Han går Lindberg till mötes på så sätt att han erkänner att det finns brister med sexköpslagen och konstaterar att den är en morallag. Tyvärr framgår det inte om Brännström anser att morallagar är okey eller inte.

När det gäller penningtvätt på bordeller måste man först ställa denna risk i förhållande till den situation som råder i dag där prostitutionen på grund av sexköpslagen har flyttat från offentliga platser till mer undanskymda platser. Riskerna för sexarbetarna ökar då betydligt, särskilt då sexköpslagen kan ha den effekten att mer normala sexköpare försvinner från marknaden eftersom riskerna har ökat, galningarna försvinner dock inte på grund av en lag. Bordeller bör också ställas mot alternativet att sexarbetare säljer sina tjänster via hallickar.

Kanske är lösningen att polisen jobbar mer effektivt, inte att förbjuda en verksamhet där penningtvätten sker. Som bekant kan ju penningtvätt även ske inom andra verksamheter som i dag är lagliga. Det handlar om att prioritera rätt saker, en stor offentlig sektor som sköter allt blir inte bra på någonting.

Det intressanta med Nederländerna är också att de diskuterar rätt saker, dvs. hur ska vi få bukt på människohandeln och stoppa penningtvätten? I Sverige diskuterar man inte detta utan slår ihop vanlig prostitution med människohandel och tror sig kunna stoppa människohandeln genom att få män att sluta titta på porr. I stället för att diskutera problemens kärna ägnar man sig åt att stifta en massa lagar mot verksamheter där människor med problembild är många. Verksamheterna går under jorden och problemen kvarstår.

Personligen vill jag legalisera bordeller men tror mer på att låta sexarbetare bli egenföretagare i stället. Det minskar riskerna för att sexarbetarna blir alltför beroende av en hallick eller en bordellägare. Ju mer konkurrens desto mindre är risken att bordeller utnyttjas som penningtvätterier.

Mitt perspektiv är dock mer moralfilosofiskt. Brännström tangerade de mer filosofiska avgränsningarna i AT-artikeln men gjorde det lite väl lätt för sig. (Möjligtvis på grund av att journalisten kapade bort hela Brännströms resonemang på grund av utrymmesbrist). Brännström förklarade nämligen att socialliberalismen tillåter regleringar i samhället för att skydda människor mot olika hot.

Men en libertarian, dvs. en klassisk liberal, objektivist och andra inriktningar inom liberalismen erkänner också regler i samhället. Det som skiljer dessa inriktningar från socialliberalismen är vad som ska regleras. Att via lag skydda en person mot sig själv, dvs. paternalistisk lagstiftning, är inget som en nyliberal eller en objektivist skulle godkänna. Men en lag som reglerar relationen mellan människor skulle få okey. Enligt den klassiska liberalismen är varje människa självägande och därför har inte staten rätt att stifta lagar som hindrar människor från att skada sig själva. Det är enbart handlingar som skadar andra som kan bli föremål för lagstiftning.

Här skiljer man på positiva och negativa rättigheter. Socialliberalen godkänner positiva rättigheter såsom rätten till arbete och rätten till sjukförsäkring. Den klassiskt liberale tänkaren godkänner bara negativa rättigheter, dvs. att staten bara har rätt att lagstifta om att jag inte får misshandla eller döda någon. Jag har all rätt att döda mig själv, men jag har ingen rätt att döda någon annan. Min rätt är att slippa få stryk av någon, min skyldighet är att inte ge någon annan stryk.

Så vart vill jag komma? Jo, sexköpslagen handlar om att skydda människor mot sig själva. Det är ingen som tvingar en sexarbetare att vara sexarbetare. När någon tvingar en sexarbetare är det inte längre frågan om prostitution. Då är det frågan om kidnappning, hot, våld och trafficking. Allt detta är redan reglerat i lag även om vi tar bort sexköpslagen. Så sexköpslagen är helt enkelt en moralistisk lag som definierar ett brott utan brottsoffer. Det är här som den klassiske liberalen säger nej. Sexköpslagen är inte moraliskt rättfärdig. Däremot är lagstiftningen mot kidnappning, hot och våld en berättigad lagstiftning. Socialliberalen säger att sexköpslagen är okey, åtminstone i teorin, eftersom staten ibland måste skydda oss medborgare mot oss själva. Var gränsen går för denna skyddslagstiftning har ingen socialliberal lyckats definiera på ett konsekvent sätt. Därav Brännströms problem!

Fredrik Runebert

Socialdemokraten Sussie Berger har på sin blogg ifrågasatt vår egentliga vilja att granska alla kandidater lika mycket. Trots att vi i vår presentation har skrivit att vi granskar alla lika hakar hon upp sig på att vi är höger och liberalkonservativa. Hon tror inte att vi kommer att granska alla, utan bara vänstern.

Varför tror hon då det? Jo, hon frågade sina partikamrater och en moderat på ett kommunstyrelsemöte om de hade fått en enkät via e-post. Hennes partikamrater hade fått det men inte moderaten. Självklart blir hon då lite konfunderad, det skulle jag också ha blivit. Men i stället för att helt enkelt fråga oss om varför moderaterna inte har fått någon enkät så skriver hon ett blogginlägg där hon misstänkliggör våra syften eftersom vi inte har skrivit hur vi ska använda enkäten.

Som ni har sett i blogginlägget nedan har vi faktiskt skrivit att vi ska publicera enkätsvaren på bloggen. Möjligtvis kan det ha blivit fel när jag klippte och klistrade mailen till de olika kandidaterna. Då ber vi givetvis om ursäkt.

En fördel med Sussie Bergers blogginlägg är att hon påtalar brister i informationen. Som utbildad marknadsförare har jag de teoretiska kunskaperna om hur man skickar ut enkäter och marknadsundersökningar. Men när man ska tillämpa alla de teoretiska kunskaperna är det lätt hänt att man blir hemmablind och inte får med allt som man bör få med såsom att förklara att vi kommer att redovisa enkätsvaren direkt, utan några korrigeringar, och att granskningen och kommentarerna sker i enskilda inlägg. (Förvisso kan man tycka att detta är självklarheter, men är man aktiv inom det politiska spelet är det lätt hänt att man bedömer andra människor efter sig själv.) Berger kunde ha valt att bara ignorera enkäten, men hon tog sig i stället tid att kritisera enkätutskicket. Det ger mig mer information och möjlighet att utvecklas. Så det tackar vi för.

Men jag gillar inte den underton i inlägget som går ut på att man måste vara socialdemokrat för att kunna granska en socialdemokrat, eller åtminstone låtsas som att man är helt utan egna åsikter. Visst kan väl jag låtsas att jag inte är höger men hur ärligt är det?

I kommentarerna uttrycks misstankarna mot oss mer tydligt. Där skriver en kommentator under namnet Chris B att det är fult att bara skicka ut till motståndarsidan för att hänga ut dem genom att kandidaterna kan avslöja något som de borgerliga sedan kan använda emot dem. Politiskt fulspel, som tyvärr är vanligt inom den politiska världen och som jag har glömt bort eftersom jag varit så passiv i det politiska livet under en längre period, skapar ju givetvis problem när man vill ha klara besked från de som gör anspråk på att få förvalta skattebetalarnas pengar. Det borde vi ha tagit hänsyn till i vårt enkätutskick.

Ja, hade Berger bara frågat mig så hade hennes betänkligheter kunnat skingras. Att det ska vara så svårt att kommunicera direkt till människor. Då hade hon fått veta att alla kandidater i alla partier ska få enkäten men på grund av tidsfaktorn har vi inte hunnit skicka ut till alla just då. Jag och Wallman måste nämligen arbeta för att försörja oss. Moderaterna fick exempelvis enkäten utskickad helgen efter att Berger och hennes kollegor samt vänsterpartisterna och miljöpartisterna fick sina.

Den tidigare nämnda kommentatorn tycker att Berger ska skriva vad hon vill göra på sin blogg i stället för att besvara enkäten. Ja, det går väl bra. Vi är inte prestigefulla. Besvarar hon alla våra frågor i enkäten på sin blogg så läser vi dem mer än gärna. Problemet är bara att det är så få av kandidaterna som har bloggar, så vi får inte reda på så mycket då. Därför tyckte vi att det var smart att skicka ut en enkät i stället så att alla har en möjlighet att redovisa sina ståndpunkter.

Om Berger väljer att skriva svaren på sin blogg så att hon har full kontroll över texten så har vi inga problem med det. Då kommer vi helt enkelt att länka till inlägget, referera till texten, citera extra intressanta delar samt analysera, granska och kommentera den på vår blogg. Problemet löst.

En annan kommentator, Tommy Karlsson, ojar sig över att vi vill hylla brukssamhället och att detta är konservativt. Nja, vi vill hylla kapitalister, entreprenörer, innovatörer och andra skapare. Att vi väljer att kalla oss för brukskapitalisterna beror på att vi bor i ett brukssamhälle med en gedigen historia som vi inte bör förakta och glömma bort. Man kan både titta bakåt och titta framåt.

Namnvalet handlar om att försöka skoja till det lite samtidigt som vi vill vara tydliga med våra positioner. Vi vill ju bryta med brukssamhällets jantelag, hur kan detta tolkas som att vi vill hylla brukssamhället? Det vi gör är att utgå från verkligheten. Vi lever i ett brukssamhälle och vi vill utveckla den med livskraftiga idéer. Nya idéer måste alltid tillämpas i ett sammanhang. Många liberaler glömmer detta och sitter oftast vid sitt skrivbord och ritar upp fantasifulla visioner som de byggt upp från ett blankt papper. Verkligheten har de låst ute.

När det gäller efterledet kapitalister kan man tolka ordet på två sätt. Det ena är att man har mycket pengar som man kan investera i produktionsresurser. Vi är inga sådana kapitalister. Däremot är vi kapitalister när det gäller att tro på kapitalismens och marknadsekonomins överlägsna fördelar gentemot andra system. Vi hyllar kapitalismen och kapitalister som har skapat den välfärd vi har i dag.

Detta anses av den andra kommentatorn som excentriskt. Givetvis utan att kunna leverera några argument för det. Och för säkerhets skull skriver han att det "känns" väldigt excentriskt. Tydligen är det viktigare att känna än att tänka för vissa personer som kallar sig liberaler.

Som avslutning skriver ovannämnda kommentator att kapitalister och entreprenörer är en förutsättning för välfärd, men det är också övrig arbetskraft. Ja, men vem säger något annat? Utan arbetskraft uppstår inga värden. Självklart. Testa med att ligga på sofflocket så får ni se hur mycket värden ni skapar av det. 

Men själva poängen är att utan kapitalister och entreprenörer får den övriga arbetskraften ägna sig åt hårt fysiskt arbete med flintstenar eller troligen något ännu sämre. Är det förutsättningen för en bra välfärd?

Fredrik Runebert

Brukssamhället är oftast en mindre ort med en stor industri som förser en större del av ortens befolkning med arbete. Historiskt sätt har arbetarna varit vänstervridna och jantelagen har upphöjts till grundlag. 

Vi vill bryta med denna jantelag och nyansera synen på ordet bruk och kapitalism. Grunden till den välfärd vi har i dag bygger på de entreprenörer och kapitalister som har satsat sin tid, arbete och pengar på att skapa värden. De är inte våra fiender, utan våra vänner. 

Brukskapitalisterna är en liberalkonservativ blogg som har för avsikt att granska politiker och kandidater från Dalarna som ställer upp i valet till kommun, landsting och riksdag.

Brukskapitalisterna kommer även att granska beslut från de sittande politikerna från Dalarna när det gäller kommunala beslut samt landstings- och riksdagsbeslut.

Vi som skriver har vår politiska tyngdpunkt till höger i skalan då vi tror på marknaden och individens frihet, men detta betyder inte att vi kommer att särbehandla alliansen när det gäller hårdgranskningar!