Mer om Fredrik Runebert
Glömde redogöra för mitt partipolitiska engagemang i tidigare inlägg. Jag har sedan 2004 varit aktiv inom Centerpartiet i Avesta. Före det var jag aktiv i CUF och satt i styrelsen för CUF i Värmland. Efter att ha flyttat tillbaka till Avesta kommun var jag under en kort tid medlem i Moderaterna men i takt med att nymoderaterna avskaffade all ideologisk ryggrad, främst konkretiserat i partiets syn på övergångsregler för Östeuropa, fann jag inget värde i att fortsätta engagera mig i det partiet.
Från 2004 till 2006 satt jag i Bildningsstyrelsen och inför valet 2006 engagerade jag mig starkt för att den dåvarande majoriteten skulle få nytt förtroende. Som bekant misslyckades den kampen. Jag deltog aktivt i utformandet av partiets valmanifest i Avesta och skrev efter valet 2006 en valanalys som sedan kom att diskuteras på ett medlemsmöte.
Efter valet 2006 blev jag tredje ersättare i landstinget och valdes till Nämndeman på ett medlemsmöte. Som ersättare har jag varit passiv och enbart deltagit på ett landstingsfullmäktige. Jag blev inte särskilt imponerad av det mötet. Sedan 2006 har jag också varit styrelseledamot i Centerpartiets kommunkrets och ända till 2009 var jag styrelsens sekreterare. Men eftersom min skiftform omöjliggjorde ett fullskaligt deltagande i kretsens möten har jag befriats från denna administrativa syssla. Inför valet 2010 står jag inte på någon vallista och jag har inte för avsikt att ta på mig något politiskt uppdrag.
Det enda förtroendeuppdrag jag är intresserad av är nämndemannauppdraget som är det enda uppdrag som jag stortrivs med och som jag känner att jag kan bidra med något till. Uppdraget är egentligen opolitiskt, och borde givetvis inte vara kopplat till de politiska partierna som har i uppgift att vara lagstiftare, vilket gör att jag har känt mig mycket bekvämare med uppdraget. Ett nämndemannauppdrag kräver aldrig att jag måste gå emot bättre vetande på grund av att majoriteten i partiet tycker en viss sak och jag behöver inte ha dåligt samvete för att jag väljer att gå emot majoriteten utan att ha ett personligt mandat från väljarna alternativt gå emot mina värderingar för att tillfredsställa majoriteten inom partiet. En nämndeman måste utgå från vad som läggs fram av båda parter i rätten, göra en så objektiv bevisbedömning som möjligt och sedan utgå från de lagar som existerar. Vad jag tycker om den lagen är totalt irrelevant. Nämndemannens uppdrag är att representera den allmänna rättskänslan i förhållande till den lagstiftning som existerar. Ingenting annat. Har åklagaren lyckats bevisa att brott mot en lag har begåtts så ska personen i fråga straffas, oavsett vad min uppfattning om lagen i sig är. Så en av de främsta uppgifterna en nämndeman har är att se till att alla är lika inför lagen.
Mitt nämndemannauppdrag är dock inte så viktigt att det går före mina värderingar och idéer. Ideologi och bra argument går alltid före politiskt parti och förtroendeuppdrag.
Enda gången jag kan tänka mig att ställa upp på ett politiskt uppdrag är om jag får ett personligt mandat av väljarna, dvs. att så pass många väljare kryssar i just mitt namn. Om så inte är fallet måste jag välja mellan pest eller kolera: Antingen går jag emot mitt partis ståndpunkt utan att ha en demokratiskt legitim rätt att göra det, eller också sviker jag mina egna ideal. Oavsett vilket alternativ jag väljer fräter det på självkänslan. Med dagens valsystem kan jag därför inte ställa upp i några val eftersom jag kan bli invald i kommunfullmäktige utan att en enda person har kryssat mitt namn.
Fredrik Runebert
Från 2004 till 2006 satt jag i Bildningsstyrelsen och inför valet 2006 engagerade jag mig starkt för att den dåvarande majoriteten skulle få nytt förtroende. Som bekant misslyckades den kampen. Jag deltog aktivt i utformandet av partiets valmanifest i Avesta och skrev efter valet 2006 en valanalys som sedan kom att diskuteras på ett medlemsmöte.
Efter valet 2006 blev jag tredje ersättare i landstinget och valdes till Nämndeman på ett medlemsmöte. Som ersättare har jag varit passiv och enbart deltagit på ett landstingsfullmäktige. Jag blev inte särskilt imponerad av det mötet. Sedan 2006 har jag också varit styrelseledamot i Centerpartiets kommunkrets och ända till 2009 var jag styrelsens sekreterare. Men eftersom min skiftform omöjliggjorde ett fullskaligt deltagande i kretsens möten har jag befriats från denna administrativa syssla. Inför valet 2010 står jag inte på någon vallista och jag har inte för avsikt att ta på mig något politiskt uppdrag.
Det enda förtroendeuppdrag jag är intresserad av är nämndemannauppdraget som är det enda uppdrag som jag stortrivs med och som jag känner att jag kan bidra med något till. Uppdraget är egentligen opolitiskt, och borde givetvis inte vara kopplat till de politiska partierna som har i uppgift att vara lagstiftare, vilket gör att jag har känt mig mycket bekvämare med uppdraget. Ett nämndemannauppdrag kräver aldrig att jag måste gå emot bättre vetande på grund av att majoriteten i partiet tycker en viss sak och jag behöver inte ha dåligt samvete för att jag väljer att gå emot majoriteten utan att ha ett personligt mandat från väljarna alternativt gå emot mina värderingar för att tillfredsställa majoriteten inom partiet. En nämndeman måste utgå från vad som läggs fram av båda parter i rätten, göra en så objektiv bevisbedömning som möjligt och sedan utgå från de lagar som existerar. Vad jag tycker om den lagen är totalt irrelevant. Nämndemannens uppdrag är att representera den allmänna rättskänslan i förhållande till den lagstiftning som existerar. Ingenting annat. Har åklagaren lyckats bevisa att brott mot en lag har begåtts så ska personen i fråga straffas, oavsett vad min uppfattning om lagen i sig är. Så en av de främsta uppgifterna en nämndeman har är att se till att alla är lika inför lagen.
Mitt nämndemannauppdrag är dock inte så viktigt att det går före mina värderingar och idéer. Ideologi och bra argument går alltid före politiskt parti och förtroendeuppdrag.
Enda gången jag kan tänka mig att ställa upp på ett politiskt uppdrag är om jag får ett personligt mandat av väljarna, dvs. att så pass många väljare kryssar i just mitt namn. Om så inte är fallet måste jag välja mellan pest eller kolera: Antingen går jag emot mitt partis ståndpunkt utan att ha en demokratiskt legitim rätt att göra det, eller också sviker jag mina egna ideal. Oavsett vilket alternativ jag väljer fräter det på självkänslan. Med dagens valsystem kan jag därför inte ställa upp i några val eftersom jag kan bli invald i kommunfullmäktige utan att en enda person har kryssat mitt namn.
Fredrik Runebert
Kommentarer
Trackback
