Söndagskrönika nr. 10
Söndagskrönika – v. 35. Under veckan har jag påbörjat det gedigna arbetet med att leta fram fakta om vad kandidaterna står för i de frågor som Brukskapitalisterna har ställt till alla kandidater. Troligen kommer jag inte att uppnå målet att gå igenom fyra kandidater på varje lista. Socialdemokraten Peter Hultqvist var först till rakning. Därefter tog jag itu med miljöpartisten Jan Lindholm och vänsterpartisten Ulla Olsson.
Vidare har jag upptäckt kulturskillnader i valfoldrarna mellan Centerpartiet och Miljöpartiet å ena sidan samt Socialdemokraterna och Vänsterpartiet å den andra. För de förstnämnda partierna är det kommunalpolitiken som fokuseras, medan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet utgår från riksnivån.
I Avesta Tidning fortsätter den meningslösa diskussionen om benämningar på politiska motståndare. Miljöpartisten Roland Söderberg (AT 3/9) förklarar varför han och två andra miljöpartister valde att kalla Alliansen för högerarmade banditer. Det var för att visa hur fel det är att kalla de rödgröna för vänsterkartellen. Han tog upp den invändning som jag hade mot Ulf Bergs svar att kartell enligt ordlistan bara betyder politiskt samarbete, dvs. att många förknippar ordet kartell med knark, olagligt prissamarbete, brott och olja. Högerarmade banditer kommer från enarmade banditer och kan associeras till spelautomater, och spelautomater är ju värdeneutrala. Lite långsökt och troligen en efterhandskonstruktion. Hämnd är det hursomhelst.
Om nu ordval är så viktigt, så kanske man kan förvänta sig att Roland Söderberg blir lika upprörd över att hans kollegor i Socialdemokraterna ofta använder ord som borgarna och högern när de ska kritisera Alliansen. Borgare och höger är väl värdeneutrala i sig, men begreppen associerar till 1800-talets misär och spänningar. Högern förknippas av de flesta som bolagshögern, dvs. den höger som växte fram under 1800-talet och början av 1900-talet. Varför inte helt enkelt utgå från de officiella namnen, dvs. de rödgröna och Alliansen. Då är problemet löst en gång för alla.
Då invänder nog Roland Söderberg att då kommer de enskilda partiernas kärnfrågor i skymundan. Varför tror jag då att Söderberg resonerar så? Jo, för han invänder mot begreppet högerkartellen eftersom det leder till att alla som inte ingår i högerkartellen ingår i vänsterkartellen. Kanske inte helt logiskt, men låt gå. Då kommer det att leda till att väljarna röstar på karteller och inte partier. Ja, än sedan då, det är ju så vi väljare i förväg kan rösta fram ett regeringsalternativ. Tidigare kunde Socialdemokraterna regera som minoritetsregering genom slutna förhandlingar med andra partier efter valen. På vilket sätt är det demokratiskt? Och om det nu är fel med karteller, varför har då Miljöpartiet ingått i ett samarbete med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet?
För övrigt kan en väljare, efter att ha valt kartell, välja en inriktning inom kartellen. Vill man exempelvis ha en rödgrön regering, men vill minska risken för att fastighetsvärden ingår i beräkningen av förmögenhetsskatten, då bör Miljöpartiet bli det självklara valet.
Men allvarligast är hyckleriet. Roland Söderberg förklarar att benämningen vänsterkartell handlar om guilt-by-association. Därefter skriver han: ”Den har nyttjats av otäcka krafter under historiens gång gentemot olika folkgrupper och borde ha förpassats till retorikens skräpkammare och inte dammats av till 2000-talets valrörelser.”
Kan verkligen Söderberg ha missat det här? Förstår han inte att han har begått exakt samma fel? Han jämför Ulf Bergs och Gunilla Berglunds retorik med otäcka krafter, dvs. Hitler och nazisterna. Guilt-by-association. Det här börjar bli patetiskt. Kan ni inte bättre än så här?
Vill man inte bara använda de officiella benämningarna och vill man variera språkbruket borde Centerpartiets benämning av de rödgröna i sin riksbroschyr vara ett bra alternativ: Vänsterblocket. Eller finns det något hemskt man även kan associera detta till?
I en insändare bredvid besvarar socialdemokraten Sussie Berger och vänsterpartisten Jocke Hall en insändare av moderaten Mats Myrén (AT 27/8) som kritiserar Sussie Bergers och hennes partikamrat Lars Isacsons tal om att kommunen behöver lite mer punk. En punkare blir förstås inte politiker, så vem som helst förstår ju att detta bara var en fånig flirt med ungdomar och revolutionära krafter. Det låter häftigt liksom. Och den debatten ska vi alltså föra inför ett kommunval? Okey, vad betyder punken för äldreomsorgen i Avesta? Tillämpa orden i konkreta exempel, annars är det bara snömos.
Sussie Berger menar att punk är en protest mot utanförskap. Ett utanförskap som uppstod under Socialdemokraternas tid och som har sjunkit under Alliansens tid. På vilket sätt är Socialdemokraterna punkare? De är ju det etablerade maktens parti. Med andra ord: Trams och nonsens. Lars Isacson (AT 1/9) menar å sin sida att talet om punk bara handlade om en humoristisk touch på journalistens konstnärliga vinkel.
Jocke Halls socialistiska snömos är inte ens värt att kommentera. Mats Myrén borde för övrigt veta bättre än att ge uppmärksamhet åt sådant här trams. I både onsdagens och fredagens tidning gav denna icke-fråga mycket utrymme från det som borde diskuteras – Hur ska Avesta kommun bli en bättre kommun. Varför inte helt enkelt ställa socialdemokraterna mot väggen och fråga dem hur skolan kommer att förändras med mer punkattityd. Då kommer de att bli svaret skyldiga. Nu kan de i stället attackera nymoderaten som en gammal man som inte förstår ungdomar. Som om 30-40-åringar är ungdomar.
Vad sägs om att besvara Brukskapitalisternas seriösa frågor i stället?
Nu över till veckans annons. Axel Ingmars Lista har tidigare haft väldigt intetsägande och tråkiga annonser. Men i fredagens Avesta Tidning finns följande rader: ”Vem är det som klampar på min Jularbo bro?? Kan det vara bussen måntro… Suck… glömde det varken finns buss eller bro”. Ett tydligt lokalt budskap med stor mått av humor. Det är samma klass som Moderaternas humoristiska annons som har budskapet: Vi vill bygga broar på demokratisk grund.
I onsdagens Avesta Tidning måste jag lyfta fram folkpartisten Bo Brännströms ärliga svar på tidningens fråga om hur de rödgröna har skött ekonomin. Svaret var att de skött den bra under andra och tredje året. Men att majoriteten hade lösa tyglar under det första året vilket fick till följd att kommunen var tvungen att göra större besparingar än vad som annars hade varit nödvändigt. Brännström säger också att Alliansen tillsammans med lokalpartiet AIL troligen skulle ha gjort lika i många avseenden. Det som skiljer är att hans block skulle ha lagt ut mer på entreprenad för att stimulera marknaden och öka konkurrensen. Och att verksamheten inte skulle ha gått med lika stort underskott.
Så här ska en seriös politiker tala. Men vinner han röster på det?
/Fredrik Runebert
