Folkpartisten som vill legalisera bordeller

Folkpartisten Camilla Lindberg som är riksdagsledamot från Dalarna har fått mycket uppmärksamhet för sin kritik mot sexköpslagen och sitt förslag om att legalisera bordeller. I dagens Avesta tidning avslöjas det att Folkpartiets representant i Avesta, Bo Brännström, inte håller med Lindberg. Innan jag läste artikeln tänkte jag att nu är det dags för politiskt korrekt smörja igen som saknar all substans. Nu kommer Lindberg att få ännu mer osaklig kritik. Men när jag läst artikeln tvingades jag inse att mina fördomar inte stämde. 

Bo Brännström kritiserade sakligt och informativt Lindbergs förslag och hängav sig inte åt att hysteriskt gapa om hur hemsk Camilla Lindberg är. Kanske beror den goda samtalstonen på att de är partikamrater. Men å andra sidan har Bo Brännström alltid varit saklig och välinformerad när jag hört honom tala. Så det kanske är ett karaktärsdrag hos Brännström. 

Härmed inte sagt att jag delar Brännströms kritik och argument. Det främsta argumentet, som åtminstone publicerades i artikeln, är att legala bordellverksamheter riskerar att öka gangsternas penningtvätt på samma sätt som skett i Nederländerna. Han går Lindberg till mötes på så sätt att han erkänner att det finns brister med sexköpslagen och konstaterar att den är en morallag. Tyvärr framgår det inte om Brännström anser att morallagar är okey eller inte.

När det gäller penningtvätt på bordeller måste man först ställa denna risk i förhållande till den situation som råder i dag där prostitutionen på grund av sexköpslagen har flyttat från offentliga platser till mer undanskymda platser. Riskerna för sexarbetarna ökar då betydligt, särskilt då sexköpslagen kan ha den effekten att mer normala sexköpare försvinner från marknaden eftersom riskerna har ökat, galningarna försvinner dock inte på grund av en lag. Bordeller bör också ställas mot alternativet att sexarbetare säljer sina tjänster via hallickar.

Kanske är lösningen att polisen jobbar mer effektivt, inte att förbjuda en verksamhet där penningtvätten sker. Som bekant kan ju penningtvätt även ske inom andra verksamheter som i dag är lagliga. Det handlar om att prioritera rätt saker, en stor offentlig sektor som sköter allt blir inte bra på någonting.

Det intressanta med Nederländerna är också att de diskuterar rätt saker, dvs. hur ska vi få bukt på människohandeln och stoppa penningtvätten? I Sverige diskuterar man inte detta utan slår ihop vanlig prostitution med människohandel och tror sig kunna stoppa människohandeln genom att få män att sluta titta på porr. I stället för att diskutera problemens kärna ägnar man sig åt att stifta en massa lagar mot verksamheter där människor med problembild är många. Verksamheterna går under jorden och problemen kvarstår.

Personligen vill jag legalisera bordeller men tror mer på att låta sexarbetare bli egenföretagare i stället. Det minskar riskerna för att sexarbetarna blir alltför beroende av en hallick eller en bordellägare. Ju mer konkurrens desto mindre är risken att bordeller utnyttjas som penningtvätterier.

Mitt perspektiv är dock mer moralfilosofiskt. Brännström tangerade de mer filosofiska avgränsningarna i AT-artikeln men gjorde det lite väl lätt för sig. (Möjligtvis på grund av att journalisten kapade bort hela Brännströms resonemang på grund av utrymmesbrist). Brännström förklarade nämligen att socialliberalismen tillåter regleringar i samhället för att skydda människor mot olika hot.

Men en libertarian, dvs. en klassisk liberal, objektivist och andra inriktningar inom liberalismen erkänner också regler i samhället. Det som skiljer dessa inriktningar från socialliberalismen är vad som ska regleras. Att via lag skydda en person mot sig själv, dvs. paternalistisk lagstiftning, är inget som en nyliberal eller en objektivist skulle godkänna. Men en lag som reglerar relationen mellan människor skulle få okey. Enligt den klassiska liberalismen är varje människa självägande och därför har inte staten rätt att stifta lagar som hindrar människor från att skada sig själva. Det är enbart handlingar som skadar andra som kan bli föremål för lagstiftning.

Här skiljer man på positiva och negativa rättigheter. Socialliberalen godkänner positiva rättigheter såsom rätten till arbete och rätten till sjukförsäkring. Den klassiskt liberale tänkaren godkänner bara negativa rättigheter, dvs. att staten bara har rätt att lagstifta om att jag inte får misshandla eller döda någon. Jag har all rätt att döda mig själv, men jag har ingen rätt att döda någon annan. Min rätt är att slippa få stryk av någon, min skyldighet är att inte ge någon annan stryk.

Så vart vill jag komma? Jo, sexköpslagen handlar om att skydda människor mot sig själva. Det är ingen som tvingar en sexarbetare att vara sexarbetare. När någon tvingar en sexarbetare är det inte längre frågan om prostitution. Då är det frågan om kidnappning, hot, våld och trafficking. Allt detta är redan reglerat i lag även om vi tar bort sexköpslagen. Så sexköpslagen är helt enkelt en moralistisk lag som definierar ett brott utan brottsoffer. Det är här som den klassiske liberalen säger nej. Sexköpslagen är inte moraliskt rättfärdig. Däremot är lagstiftningen mot kidnappning, hot och våld en berättigad lagstiftning. Socialliberalen säger att sexköpslagen är okey, åtminstone i teorin, eftersom staten ibland måste skydda oss medborgare mot oss själva. Var gränsen går för denna skyddslagstiftning har ingen socialliberal lyckats definiera på ett konsekvent sätt. Därav Brännströms problem!

Fredrik Runebert


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0