Vari ligger besparingarna egentligen?

Förslaget till Organisation av måltidsverksamheten i Avesta kommun är bättre formulerad än vad man fick intryck av i Avesta Tidning och från snacket på staden. Men trots att jag fått svar på vissa av mina funderingar har inte alla frågetecken rätats ut. Det kan tyckas onödigt att fortsätta granska den här frågan i och med att Bildningsstyrelsen har beslutat att Fors och Horndal ska förse sina respektive områden med mat via kantiner. Anledningen till att styrelsen beslutade om den tredje vägen är av miljöskäl, upprätthålla en bra service och personalens önskemål. Det alternativet uppskattas kosta 400 000 kronor mer än huvudförslaget. Hur man har räknat på det framgår inte i den förslagstext jag fått till hands.

Syftet med förslaget till en måltidsorganisation är att skapa en tydligare ansvarsfördelning, inventera kökens kapacitet och standard. Något som ingen borde vara emot.

I förslaget framgår tydligt hur de 800 000 kr. som planerats att sparas in på mindre matsvinn ska genomföras. Överbliven mat ska förvaras i blastchillers. Problemet med den tredje-vägen-beslutet är dock att Fors skola är för litet för att få plats med en blastchiller. Det innebär antingen att matsvinnet kvarstår i Fors, eller att blastchillern förvaras på annan plats i Fors såsom på Triangeln eller Framnäs, eller att Fors skolas kök måste byggas ut. Om man ändå måste bygga ut skolans kök, hade det inte då varit bättre att flytta över den bästa utrustningen till Framnäs och rusta upp det köket som har större utrymme?

I förslaget framgår det också tydligt att man tagit hänsyn till andra alternativ såsom att ha ett tillagningskök i varje område, dvs. i Fors och Horndal. Den information framgick inte i Avesta tidnings referat. Det finns också uppgifter om att maten ska vara näringsberäknad och tillagas från grunden så långt det är möjligt. I förslaget vill man även minimera tillsatser i maten.

Förslagsställaren Eva Södergård som är kostchef på kostenheten skriver i sitt förslag att en upphandlingspolicy ska finnas där tydliga miljökrav och djurskyddskrav ska ställas. Även tydliga kvalitetskrav ska ställas och inriktningen ska vara att få fler närproducerade intressenter.

Ett ytterligare plus är att Södergård försöker skapa delade tjänster med skolorna för att kunna erbjuda heltidstjänster utan att personalen före och efter topparna har en massa dötid. Men frågan här är om kravet på heltidstjänster inte förtar hela besparingen av personalminskningen inom kostenheten. Men det är klart, det är ju olika konton så då räknas det väl inte.

Ett stort minus i förslaget är att man inte kan förklara varför utbildning är nödvändigt. Eva Södergård skriver:

"Vid kostenheten har cirka en tredjedel av de anställda formell kock/kokerske-utbildning eller något motsvarande. Övrig personal saknar formell utbidlning inom storkök eller restaurang."

Observera att det står formell utbildning. Det står inget om arbetserfarenheter eller informell och tyst kunskap om livsmedelshantering som överförts av personal som är formellt utbildade. I Sverige råder en formalitetshysteri. I stället för att mäta kunskaperna ställer man en massa formaliakrav.

Södergård skriver vidare:

"För att möta dagens krav på måltidsproduktion måste kompetensnivån höjas. Kunskapsbrister får konsekvenser för verksamheten."

Hon menar att kunskapsbristen leder till att möjligheterna att vikariera på andra kök i kommunen är liten och att matgäster inte får den mat de behöver för att de saknar kunskaper att hantera allergi- och specialkoster.

Ingenstans får man veta hur förslagsställaren vet att det råder kunskapsbrist inom personalstyrkan förutom att två tredjedelar av personalstyrkan saknar formell utbildning. Men hur vet hon att de med formell utbildning inte har lärt upp de som saknar formell utbildning? Den här delen av förslagstexten anser jag är fördomsfull och ganska arrogant. För att påvisa kunskapsbrister krävs mycket mer än att hänvisa till formell utbildning. Södergård kan ha rätt, men det är inget som framgår av texten.

Jag reagerar också på att det i förslagstexten inte står någonting om att Södergård har konsulterat personalen på Framnäs och Tallbacken. Och då hon inte har dementerat det hela när jag skickade ett tiotal frågor till henne så utgår jag från att hon inte har haft någon kontakt med dem som utför arbetet på fältet. Det betyder att föreliggande förslag främst är en skrivbordsprodukt och sådana förslag brukar inte fungera i längden. Men det framgår av dokumentet att tjänstemännen har haft kontakt med facket via en MBL-förhandling. Varför har inte kontakten mellan facket och personalen fungerat?

Pensionärer som i dag äter på Tallbacken hänvisas till att få äta i skolmatsalen enligt förslagstexten. Rent spontant gillar jag förslaget då jag gärna ser att man skapar naturliga mötesplatser för äldre och ungdomar. Men problemet kan vara att de äldre inte vågar gå till skolmatsalen på grund av reell eller inbillad rädsla för ungdomars beteende. Frågan är också om det blir så naturliga möten med tanke på att många äldre har en mycket dålig hörsel och har svårt att gå.

Det största frågetecknet som kvarstår är hur man ska kunna spara pengar på sänkta hyreskostnader av nedlagda kök. Betyder det att köken på Tallbacken, Framnäs och Triangeln ska låsas igen och barrikaderas? Ska då uppdelningen av maten på avdelningar ske direkt i skolköken? Och hur ska personalen på Triangeln tillaga frukost och mellanmål om de inte får använda köket? Kökspersonal på Framnäs, Tallbacken och Triangeln finns kvar enligt det nya förslaget. Vad ska dem göra? Ska alla överföras till Fors och Horndals skolkök? Men framförallt, vem äger i dag dessa köksutrymmen? Är det inte Gamla byn som är ett kommunalt bolag? Hur ska gamla byn kunna hyra ut dessa utrymmen till andra? Omöjligt eller hur, således kommer Gamla byn att få mindre hyresintäkter och därmed förlorar kommunen indirekt på hyressänkningarna. Här kan jag inte förstå hur det kan bli en besparing på kommunnivå. Någon insatt får gärna förklara detta för mig.

Hade jag suttit i en bolagsstyrelse och beslutsunderlaget hade varit föreliggande dokument hade jag aldrig accepterat det. Jag hade krävt ett bättre beslutsunderlag.

Fredrik Runebert


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0