Söndagskrönika nr. 4
Vi vill först och främst be om ursäkt över den sena söndagskrönikan! Anledningen till den sena utgivningen är att Per har varit sjuk under hela veckan och har ej orkat skriva innan söndag. Men nu så kommer den!
V. 24. Under veckan har vi enbart fått svar från Vänsterpartisten Göran Johansson från Säter. Ju längre tiden går från att enkäten skickas ut desto färre svar verkar vi få. Det är mycket arrogant av avestakandidaterna att inte ta sig tid till att besvara våra frågor. Den som vill få mandat för ett förtroendeuppdrag måste vara öppen med att presentera vilka värderingar de står för och vilken politik de vill föra. En välfungerande demokrati kräver informerade väljare som på ett enkelt sett kan få kontakt med sina representanter i demokratiska folkförsamlingar.
Det duger inte längre att gömma sig bakom ett parti och dess partiprogram. Den som sitter i kommunfullmäktige, landstingsfullmäktige och i riksdagen har ett personligt mandat av folket och ska därmed stå till tjänst för sina uppdragsgivare. Det är väljarna som är chefen, inte folkets representanter. Något som alla kandidater borde tänka extra mycket på inför det stundande valet.
Vi vill dock betona vår förvåning över att det främst är miljöpartister och en vänsterpartist som har valt att besvara våra frågor om landstingspolitiken. I enlighet med våra fördomar borde dessa partier vara minst intresserade av att gå oss till mötes. Men det är tydligt att det är miljöpartisterna som mest tar demokratin på allvar i vår kommun. Miljöpartiets tal om en levande demokrati, och i vissa fall även direktdemokrati, är tydligen något som några miljöpartister i kommunen tar på allvar. Det är värt en eloge.
Fredrik Runebert har redan beslutat sig för att enbart rösta på de politiker som är hederliga nog att stå upp för sina åsikter utan att vika ned sig för homogeniserande partipiskor. En röst på vänsterpartiet är givetvis helt uteslutet, även om det bara hade varit vänsterpartister som hade besvarat enkäterna. Men Miljöpartiet är ett parti som Runebert kan förlika sig med eftersom de inte är ett inrotat vänsterparti utan har en historia av att kunna samarbeta med andra partier än vänsterpartierna. Som exempel kan nämnas Miljöpartiets, jämfört med Vänsterpartiet och Socialdemokraterna, mer positiva syn på företagare vilket har föranlett partiet att gå samman med de borgerliga partierna för att införa två undantag från turordningsreglerna för företag upp till tio anställda.
Inom landstingspolitiken kan miljöpartisterna göra nytta genom att agera bromskloss mot de värsta centraliseringskrafterna inom Vänsterpartiet och Socialdemokraterna. Miljöpartiet är rätt lika Centerpartiet när det gäller betoningen av en decentraliserad landstingsorganisation. Miljöpartiet är heller inga dogmatiska motståndare till valfrihet inom vården och till privata vårdalternativ.
Men givetvis skulle inte dessa fördelar räcka för en röst på Miljöpartiet om det inte vore för att miljöpartisterna hittills har varit de som visat sig vara icke-arroganta. Jag kommer aldrig att lägga min röst på en kandidat som är så arrogant att han eller hon inte kan besvara ett tiotal frågor så att jag därmed kan göra ett informativt val. Som ekonom är jag väl medveten om vad incitament betyder. Gott beteende ska belönas, dåligt beteende ska bestraffas. Så om jag röstar på Moderaterna eller Centerpartiet i landstingsvalet ger jag alltså partierna felaktiga incitament att fortsätta sin arrogans.
För mig är frågan om kultur och folkhögskolor ska finansieras av landstinget en viktig fråga. Jag anser inte att kulturen ska finansieras via skattesedeln utan ska stå på egna ben antingen via lönsamma kultursatsningar eller via sponsring och kulturintresserade donatorer (såsom jag).
Men i valet mellan att rösta på en miljöpartist som besvarar mina frågor men som vill fortsätta finansiera kultur och folkhögskolor via skattesedeln och en moderat som är för arrogant att besvara mina frågor men som är mycket skeptisk till att kultur och folkhögskolor ska ta resurser från vård och omsorg väljer jag utan att tveka den icke-arroganta miljöpartisten.
I kommunvalet kan jag dock med en lättnadens suck lägga min röst på rätt block eftersom moderaten Sara Randström har besvarat vår enkät för kommunfullmäktigeledamöter.
Förhoppningsvis får jag fler alternativ att välja på ju närmare valet vi kommer, men tills vidare är det alltså miljöpartiet i landstingsvalet och moderaterna i kommunvalet som gäller.
Per Wallman anser att svara på folkets frågor, det är en skyldighet som alla politiker har. Som Fredrik tidigare har skrivit så skall de partier, men speciellt de politiker som tagit sig tiden att svara på våra frågor ha en eloge för detta. De som ej har svarat och visat en arrogans över detta tycker jag inte skall deltaga i allmänna val! Jag blir irriterad över att politiker tror att det endast räcker att vinna valet i medierna. Många är de väljare som undrar och vill ställa frågor till politiker om det som rör dem och då måste politikerna svara och inte bara tiga! Vill man inte svara på folks frågor så ska man heller inte ställa upp inom politiken.
Under veckan har Fredrik Runebert fortsatt granskningen av förslaget till måltidsorganisation. Många frågetecken är ännu inte uträtade. Siffermaterialet och beslutsunderlaget är inte tillräckligt för att bedöma konsekvenserna av beslutet. Och än allvarligare är att förslaget verkar vara ett skrivbordsprojekt där man inte har lyssnat på personalen som utför de vardagliga sysslorna. Siffror utan anknytning till verkligheten är bara nonsens och ska också behandlas därefter. Intressant att notera är att fackförbunden inte gör sitt jobb eftersom de har blivit informerade via MBL-förhandlingar men sedan inte diskuterat med den personal som berörs av besluten. Vad ska man då ha fackföreningar till?
Per Wallman håller även han på att samla fakta till det sk. Brobygget över jularboån. Arbetet fortskrider och kommer att senare presenteras på brukskapitalisterna.blogg.se.
MVH
Fredrik Runebert
Per Wallman
